Holland – vet att det bara är en provins men känns rätt i sportsammanhang – har hemmafavör och har stundtals lirat ut motståndarna i gruppspelet. Det talar för...Sverige!
Visst ser OS-hjälten Hedvig Lindahl från Gropptorp sådär otajmad ut igen efter långtidsskadan, men pannbenet finns kvar. "Rolig match. De har all press på sig. Jag gillar att möta hemmanationen", är tre meningar som sedan har upprepats av rutinerade spelare som Lotta Schelin.
Hemmafavör och tryck som de inte klarar? Tjena, Sverige besegrade Brasilien inför 70 000 galet partiska åskådare i OS-semin förra året, på Maracanã – en av de hetaste grytorna i världen för ett bortalandslag. Jag trodde på Sverige i OS och gör det nu också – nu i en snäll miniarena. Tjejerna har fått in en tjurig vinnarkultur där man inte unnar motståndarna ett skit, en släng av det där som drev Benga Johanssons handbollslandslag.
Jag har efter att i min barndom svurit så Bruno Conti hörde när Romaikonen maskade vid en hörna mot IFK Norrköping. Numera älskar jag den italienska fotbollsmentaliteten. Fram till kvartsfinal är det bara en transportsträcka där man ska lägga så lite energi som möjligt. Ta nämnde Contis legendariska landslag som kryssade sig igenom gruppspelet i VM 1978 – eller när Italien snubblade till sig en seger mot Australien i åttondelen 2006 som blev ett annat guldår.
Glädjen var adrenalinstinn när tidigare utskällda spelare som Hedvig Lindahl och Lisa Dahlkvist plockade fram osannolika bragdinsatser i Rio-OS. Det kan bli en ny stor final när ett märkligt nog lika nederlagstippat Sverige slår Holland i dag...