Staden Det gäller Nyköping. Jag kallar det staden utan hjärta. Visst finns det människor med hjärtan, ja många, men hjärtligheten tycks försvinna i ett moln av ... ingenting.
Var finns hjärtat? Kärnan borde vara på Stora torget och omges av trevliga caféer och mysiga samlingstillhåll. I stället är det så splittrat här. Är det hamnen, är det Ica Maxi eller är det vallarna och Tovastugan med omnejd?
Var ses vi utan att bestämma träff, var är vi trygga, sociala och förnöjda i god vetskap om att människor aldrig är ensamma? Var är karaktären av denna stad, andan, livet, hoppet som vi alla tillsammans kan bidra till och skapa? Var är Nyköpings gemyt, glädje, gemenskap? Var handlar det om något större än att köpa mat och förstrött hänga på en marknad ett par timmar?
Var bryr vi oss om vår broder och tänker på nästan? Var är vi stolta och förnöjda, vad berättar vi för besökare som undrar? Var är livet, det hjärtats liv som människor behöver för att vara lyckliga? Det är något som saknas.
Uppgiven