– Vi befinner oss egentligen i ett vakum, säger Lena Endal, som sedan några månader tillbaka har jobbat hårt med att ta fram underlag från kommunen.
Ostlänksgruppen, där även styrelsens revisor, Kim Kärsrud, sitter med, har träffats varannan eller var tredje vecka. Ibland så ofta som varje vecka.
Vakumet består i att man till hundra procent säkerhet inte vet var tågspåren kommer att gå, eller när byggandet kommer att ske. När den dagen kommer vill dock föreningen vara så väl förberedda att det bara går att börja gjuta de första grunderna.
För ett par veckor sedan blev medlemsenkäten klar för publicering. Med den som underlag skissar föreningen på ett stort ridcenter. Nästan som ett centralt nav i Södermanland. Med hopp- och dressyrbanor, en tvåstjärnig fälttävlansbana, samt kanske en rundbana för islandshästentusiaster.
– Vi måste titta framåt. Hur föreningen ser ut i dag spelar egentligen ingen roll, säger Kim Kärsrud, Vi måste se hur kommunen ser ut om tio–tjugo år.
Om kommunen växer som beräkningarna visar kommer NRS behöva ha en anläggning som kan ta emot 750 medlemmar. I dag har klubben drygt 500.
– Och i dag har vi egentligen en anläggning som knappt kan ta emot 600. Det som vi hade när vi var som störst, säger Lena.
Ostlänksgruppen har träffat kommunen en gång under våren, men det arbetet kommer att intensifieras under hösten. Till den 15 december ska nämligen en utredning hur idrottsanläggningarna i kommunen ska se ut, vara klar.
– Och så måste vi prata med trafikverket och se hur de egentligen har tänkt sig spåret, säger Kim.
Redan nu har man pratat lite löst med kommunen om var ett nytt ridcentrum ska kunna ligga. Föreningens förslag om Ekensberg fick inte godkänt av kommunen, som föreslog mark ute vid Sjösa, Örstigsnäs, Väderbrunn eller Arnöområdet.
Det rör sig i varje fall om mark på mellan 50–100 hektar, som måste ligga lättillgängligt till stan.
Föreningen räknar på ett prislapp på ungefär 100 miljoner men osäkerheten är stor.
– Ingen ideellförening i dag kan lägga ut sådana summor, säger Kim.
– Speciellt lite en förening som använder pengar från pantade burkar till att köpa en sadel, säger Lena.
Hur har intresset från kommunen verkat?
– Svårt att säga. Jag har inte riktigt kunnat utläsa vad de tycker, säger Kim. Det måste vi ta reda på lite närmare.
En sak som är säker är dock att en förening i den här storleken och med den verksamhet som bedrivs, inte flyttas i en handvändning.
– Med alla förberedelser som krävs kan jag tänka mig ett år, säger Lena.
Men just nu befinner sig alltså föreningen i ett vakum. Man vet inte exakt hur spåret kommer att gå och inte när den etappen av ostlänken, som berör dem, ska byggas.
– Det känns nästan som om vi går lite kräftgång, säger Lena. Utvecklingen stannar av och det kan kännas uppgivet ibland. Det skulle vara bra med ett beslut.