Snöslasket piskar i ansiktet. En kall vind, som just svept över Baggensfjärden, gör inte luften mycket varmare. Vi befinner oss väldigt långt ifrån Cobacabana.
Men man kan förstå varför Josefin trivs här ute på sommaren.
– Det finns ett par tjejer jag kan träna med, men jag brukar hänga med killarna också. De är ofta ganska bra när det blåser, säger hon.
Vi har dragit oss tillbaka i KSSS tilltänkta samlingslokal. En ensam trädgårdsmöbel står i ena hörnet, men utsikten ut över de rullande vågorna är spektakulär.
Josefin är hemma i Sverige för ett blixtbesök. På tisdag åker hon tillbaka till Mallorca igen. Första världscupen för hennes del startar den 29 mars och hennes laser radial väntar redan vid bryggan.
Men det är egentligen inte därför vi träffats, utan mer för den lite större tävlingen om drygt två år. Den som kräver betydligt längre förberedelser inför.
Josefin har testat på det här med olympiska spel tidigare och erkänner att hon var ganska trött efter Weymouth. Ett halvt år utan båtar och segling gjorde henne taggad igen. Även tanken på hur bra det gick för de andra seglarna.
Med ett OS bakom sig vet hon dessutom vad hon kan göra bättre.
– Det viktigaste för mig just nu är att få struktur på planeringen och styra den dit jag vill, säger hon. Nu bestämmer jag vad jag vill fokusera på och inte som tidigare då jag lyssnade på de äldre seglarna. Visst, jag lärde mig mycket på det också, men just nu känns det här bra.
Josefin har inte haft lätt att hitta en bra tränare att samarbeta med. Innan OS och strax efteråt bytte hon flitigt.
Hennes gamla tränare, Don Nordqvist, drunknade året innan London-OS och det var svårt att ersätta honom. Josefin saknar enkelheten i deras samarbete.
– Allt var så naturligt mellan oss eftersom vi jobbat så länge med varandra. När han dog bytte jag tränare ofta och det blev mer kortsiktiga lösningar. Jag hoppas resan blir lättare inför Rio.
Nu har hon ett team med tre killar runtomkring sig. Thomas Rahm, assisterande förbundskapten, är huvudtränare och Daniel Birgmark och Fredrik Lassenius (årets tränare 2005) hjälper till vid sidan om.
– Thomas kan inte alltid vara med och de andra kan se andra saker och jag tror att de ger mer att jobba med flera. Man får olika input.
Samarbetet med den finska radialstjärnan Sari Multala tog också slut efter London-OS, men nu har Josefin hittat hennes ersättare i Tuula Tenkanen, som tog silver på VM i höstas. De båda, plus några andra tjejer brukar träna tillsammans.
– Det är jag och Tuula som lagt upp säsongen. Hon är bra att träna med, seriös och ger allt på träningen. Precis vad jag behöver.
Mallorcatävlingen kommer att följas av en världscupstävling i Heyres (april), EM i Split (juni), för-OS i Brasilien (augusti) och så det viktiga VM:et i Santander, Spanien (september). Det är i den sistnämnda hon måste prestera resultat. Det är då nationsplatserna delas ut. Utan en topplacering där kan Josefin alltså lägga ned sin OS-satsning.
Men så här långt har hon gjort vad hon kunnat för att förbereda sig rätt. Hon har testat OS-banan i Rio, varit ett par omgångar nere på Kanarieöarna för att träna på stora vågor och nu senast på Mallorca.
– De ordnade en liten regattatävling som avslutning och jag vann den faktiskt, säger hon och ler.
Josefin verkar mer avslappnad än tidigare och samtidigt mer bestämd. Det syns att hon har kontroll över det mesta.
Studierna på Handelshögsskolan har hon lagt lite på is. Tanken är att hon ska ha hunnit plocka poäng för två studieår innan Rio-OS och så göra sitt sista efteråt.
– Det går inte att studera och segla samtidigt. Det är lätt att båda går dåligt då. Inget blir hundra procent, säger hon.
Nej, fokus under vintern och våren har i stället varit att försöka behålla farten i kryssen.
– Men kryssen har blivit bättre. Mycket bättre, men jag måste fortsätta träna på den och starten, säger Josefin.
Att kartlägga strömmar och vindar i Spanien och Brasilien kommer också bli viktigt.
I slutändan kanske det inte är det som fäller avgörandet i OS, utan mer de nya reglerna. Redan förra säsongen började det internationella förbundet testa lite nya idéer. Inget som slog väl ut bland seglarna.
I Rio pratas det dessutom om att det bara ska vara tre seglingsdagar.
– Visst vi måste göra samma jobb som tidigare, men i stället för tolv race har vi bara sex så vi måste visa toppresultat genast, säger Josefin, som ser problem med förändringarna.
– Förra året i världscupen hade de två kvalracedagar och sedan silver- och guldfinal. Och då får man inte ta med sig de första resultaten. Vad händer då om det är hårda vindar under kvalet och lätta under finalen? Då kommer "lätt vindarna" vinna, trots att de knappt klarat att kvala in. Det är inte rättvist.
Själv kallar sig Josefin för en allroundseglare. Hon trivs bra i lätta vindar då hon får använda strategi och teknik, men gillar även lite svårare väderlek.
Men den här torsdagen är hon enbart glad över att båten redan är på plats nere i Medelhavet. Då slipper hon plocka ut den för att fotografen ska kunna ta några actionbilder.
– Jag längtar ned nu, säger Josefin och drar upp jackans blixtlås till hakan.
Fotograferingen får bli på landbacken – med vinden piskandes i ansiktet. Lika blöt som efter ett helt träningspass ute på sjön blir hon också...