Oj, vad de kan segla de tio–tolv bästa i världen i den enda (!) båttypen för en ensam kvinna i OS. Det senare är fortsatt stor diskriminering i seglingsvärlden. Sedan kan man bara inte beröva deltagare poäng för att ledare är runt 60 sekunder för sena till ett besiktningsmöte – i en godtycklig regelparagraf. Nu spelade det till sist ingen roll för slutplaceringarna för den OxSS-fostrade Nyköpings-tjejen Josefin Olsson. Och det kanske hjälpte till att skapa den där jävlar anamma-blicken i medaljracet som hon
– trots ett mindre bra vägval innan tredje rundningen – verkligen satte färg på.
Det var när Josefin kom indundrande vid den sista rundningen i en ruggigt offensiv och följsam manöver som irländskan Annalise Murphy förlorade guldvittringen och det blev en svenskbrittisk centimeterduell in mellan målpontonerna.
Länge såg det ut att laser radialen med den svenska flaggan skulle krossa resten av fältet – på banan nära land i lätta vindar. Nu kunde Olsson segla avslappnad, men det ska liksom inte gå.
Med tanke på hur grymt jäkla snabb hon har varit i alla förhållanden i undanvinden så känns det synd om hon inte ger laser radial chansen i ett OS till. En del av konkurrenterna borde ha lagt av då. Eller så spelar det ingen roll med ytterligare fem kilo muskler.
Det som känns synd är att det fanns ett sådant gjutet läge för medalj efter tredjeplatsen i det sjunde racet. Då var det fortfarande kvar två ytterbanor. Och bara en inne i hamnområdet som passade "Josse" sämre. Men placeringarna 14, 20, 10 håller helt enkelt inte i det läget om man ska ta medalj i den här stentuffa konkurrensen.
Jag trodde att jag bokstavligen hade tagit mig vatten över huvudet när jag skulle ranka toppseglarna i radialen; blandade rutin, krassa resultat med magkänsla. Men det räckte faktiskt för att vaska fram nio av tio som fanns med i ett sprakande medaljrace. Och då blåste den givna kinesiskan bort. Hon som är så skicklig i lättvind.
Ja ja, nu är det mycket frågan om stolpe in eller ut i dessa strömmar och skiftningar i vinden. Om typ två felaktiga vägval hade blivit rätt hade hon funnits med där uppe med nämnda Murphy och formstarka danskan Anne-Marie Rindom och slagits om silvret och bronset.
I den miljön är det ju inte säkert att Josefin hade vågat ösa på som hon gjorde på tisdagens medaljrace, men hade hon gjort det är det ju klassisk sport-tv. Där man var tvungen att ha Viaplay för att se hela det grymma racet ska sägas.
Okej att en tredje-, en fjärde- och en femteplats innan Josefin var så grymt nära spik i medaljracet är några toppkänningar för lite i årets OS – även om det svängde mer än någonsin i vindskiftningarna och strömmarna utanför Rio.
Men det är ändå så långt man kan komma ifrån den där bottenlösa frustrationen att inte riktigt räcka till när jag på plats bevittnade hur Josefin verkligen var i Weymouth-OS 2012 för att se och lära.
"Nästa OS ska jag vara med och slåss om medaljerna", sa hon då. Mm, det var grymt nära att lyckas...
* * *
...apropå sörmländska grymma insatser så har ju den tidigare utskällde Hedvig Lindahl varit helt fantastisk på straffarna i detta OS. Och två gånger om har man fått ta fram avgrundsvrål när Lisa Dahlkvist är så kylig när den sista punkten i denna kolumn egentligen var ditslagen.
Nu är det lätt att vara efterklok, men innan OS tippade jag faktiskt att svenska fotbollstjejerna skulle ta medalj. Och innan straffarna sa jag faktiskt att den där magkänslan meddelade: det känns rätt säkert.
Det är bara att tacka för den fantasiska underhållningen denna tisdagskväll, tjejer!