Det är fjärde advent och trängseln i Trosa bokhandel är stor. Folk köper de sista julklapparna och Therese har hoppat in för att hjälpa till. Bästa kompisens föräldrar driver affären.
I barnboksavdelningen är det ganska tyst så där drar vi oss undan.
Trosatjejen berättar om det omtumlande året som varit. Om Kajsas armskada i våras och hur de med alla medel försökte få satsningen att fungera ändå.
— Men jag var nästan inställd på att det här kunde hända, säger hon.
Therese fick redan då reda på att det fanns en tjej i hennes egen klubb KSSS som saknade gast. Johanna Sommarland, 18 år, som 2012 valdes till Europas bästa kvinnliga rorsman i 29:ers.
— Så vi började faktiskt träna ihop redan under sommaren.
Under hösten blev den nya konstellationen en realitet och nu började det tuffa arbetet att dels lära känna en ny person, dels en helt ny båttyp.
— Kajsa var väl den som pratade mest i båten tidigare, nu är det jag som får göra det, säger Therese.
Och 49:er FX, som den australiensiska båttypen heter, skiljer sig ganska mycket åt från 470:n som hon seglade tidigare.
— Den är snabbare och vi har mycket kortare banor. Med 470:n tog varje bana en timme, nu är allt över på 20–30 minuter. Så man får inte göra ett enda fel.
Och så har båten större segel vilket kräver en hel del muskelstyrka för att kontrollera.
Därför har Therese tränat mycket i roddmaskinen den senaste tiden.
— Den här båten är så fysiskt krävande att man faktiskt måste dela upp passen så att man inte kör på gymmet samma dag som man seglar. Det skulle inte fungera.
Men att byta båtklass handlar inte enbart om båten utan även om kemin ombord.
— Man måste lita på den personen man seglar med, säger hon. Jag måste veta att hon gör det hon ska och hon måste veta att jag gör det jag ska. Och så måste det vara kommunikation på rätt ställe.
Och ytan ombord är inte stor.
— Vi rör oss på det här området, säger hon och mäter upp en dryg kvadratmeter på bokhandelsgolvet.
— Jag måste tänka på att ta ett steg uppåt här för att inte slå ned henne i vattnet, säger hon och visar.
Therese har hand om storen och gennaker och är den som ger kommando när de seglar mot vinden, kryssen.
— Där är det inte så stor skillnad mot tidigare, bara att Kajsa hade hand om storen då.
Den första världscupsstarten är avklarad. Det blev en sjundeplats i Melbourne. I januari väntar Miami.
— Båten är redan på väg. Den lastades i går, säger hon.
Där kommer de andra svenska OS-kandidaterna att starta, men fullt ös blir det nog inte förrän världscupen når Mallorca i slutet av mars.
— Men de andra svenska båtarna har inte tränat ihop så länge heller så jag tror att det kan bli ganska jämnt, säger Therese.
För-OS avgörs i Rio i sommar och efter det är det dags för det första OS-kvalet. i Santander, Spanien. Där kommer det bestämmas om Sverige får en OS-biljett överhuvudtaget i klassen.
— Men någon båt kommer inte att plockas ut efter det resultatet. Vi vet egentligen inte när förbundet kommer att göra det. Troligtvis väntar de ett tag till eftersom vi är så jämna.
En lång plågsam väntan som förhoppningsvis slutar med en dröm som blir verklig alltså.