De nordiska seglarna har tränat mycket ihop och det har varit extrem kvalitet på de lägren. Josefin är näst bäst i världen just nu i den så fysiskt krävande laser radialen. Rindom är snäppet före. Så medaljfördelningen efter – en vissa dagar chansartad – regatta blev så rättvis till sist.
Jag har haft förmånen att följa Josefins OS-resa till att bli en världsstjärna med silverglans. Jag var i Weymouth 2012 då hon hade det tufft, sedan sexa i Rio – och nu tvåa utanför en liten ö sju mil söder om Tokyo som heter Enoshima.
Förbundskaptenen Magnus Grävare var rörd, pratade om en bragd med tanke på skrala starten i lättvind. Jag håller med. Just att närmast ha medaljen klar i slutet av sista grundseglingen men kastas in i en extremt jämn strid om i första hand bronset på medaljracet. Komma iväg dåligt i starten men ta sin egen väg, ett makalöst jobb att slå bakifrån, börja vinna de stentuffa matchracingduellerna – och lyckas vinna medaljracet.
Ni hör. Det fanns mycket goda skäl att plocka fram ordet silverbragd.
När allt sattes på sin spets var Josefin starkast i duellerna och snabbast i undanvinden igen. Hon var tvungen att gräva djupt efter precis allt hon kan – och fick visa upp hela arsenalen.
Josefin Olsson var efter Rio på väg att byta seglingsklass. Det var TUR att hon inte gjorde det. I stället fick Nyköpingstjejen denna söndag visa att hon är en av världens bästa jolleseglare.