Nya båten, en vinglig fartkanon

Hemma i Nyköping seglade de inte tillsammans, nu ska Moa Andersson , 16 år, och Robin Nilsson, 17 år, lära sig samsas om en yta på ett par kvadratmeter. – Men det här är som att byta en hall mot en lägenhet, säger Moa leende.

Foto: Fotograf saknas!

Segling/Ung sport2014-01-14 06:00

Det är sista dagen på jullovet men båda verkar se fram emot skolstarten. Trots att den börjar på gymmet . Robin och Moa har spenderat mycket tid där den här hösten. Så pass att vikten i båten blivit förändrad.

– Ja, muskler väger ju mer, säger Moa och skrattar.

Det är hon som gått upp i vikt.

Moa började på seglingsgymnasiet i Motala i höstas. Där hade Robin då redan gått i ett år. Men planen att de skulle segla tillsammans togs redan förra våren. Det var då de testade båttypen 29:er för första gången. En ganska flat båt och något vinglig för nybörjare, vilket skulle visa sig under det första träningspasset.

– Vi simmade mest, säger Moa. Det blev i varje fall inte mycket segling.

Men tre–fyra veckor senare hade de köpt en båt.

Båda började sina seglingsliv för si så där nio år sedan i en optimistjolle. Moa kan sätta ett exakt datum eftersom det var i augusti 2005 som hon deltog i ett seglingsläger. Men optimistjollen byttes ut mot en laser (Robin), respektive zoom 8 (Moa).

– Jag fortsatte med laser på gymnasiet. Då var det mycket att vi skulle lägga på oss muskler och vikt, berättar Robin.

Nu däremot är det smidigheten som är mer i fokus med tanke på att båda två ska kunna fungera som en person på den trånga utrymmet ombord.

29:er är en mycket snabb båt. Man kan komma upp i farter runt 20 knop, men då gäller det att allt fungerar. Robin är gast och är den som hänger i trapetsen. Moa är rorsman och alltså den som tar de flesta beslut ombord, även om det är fråga om teamwork.

– Men man kan inte börja vela, säger Robin. När man ska slå så måste man göra det där och då och då är det bättre att någon tar det avgörande beslutet.

Just samarbetet och att de båda ensamseglarna måste börja lita på varandra är något de får jobba hårt med nu när Team Morona är sjösatt.

Träningen på gymnasiet är tuff och hård. Redan från början sätter tränarna OS som slutmål. Tränarna Karl Sunesson och Björn Alm har själva olympiskerfarenhet och vet vad som krävs.

Det vill säga träning, träning och åter träning. För det mesta blir det två pass per dag, även på vintern och förutom det lektioner i kost, skador, träningslära, meteorologi...

Båda seglarna säger att de märkt en skillnad efter att de började på seglingsgymnasiet.

– Jag är mycket starkare nu, men man tränar ju hela tiden också, säger Moa.

Duon har klarat av två tävlingar tillsammans. Målet då var att inte komma sist.

– Och det fixade vi, ler Moa.

I vår ska de finslipa tekniken ytterligare. Höjdpunkterna nu i början blir ett läger i Hyeres i Frankrike i mars med resten av gymnasieseglarna och sedan en Europa cuptävling ett par veckor senare på samma ställe.

– Och så avgörs EM i juni. Men det går samtidigt som JSM så jag vet inte vad vi ska välja ännu, säger Robin. Våra tränare tycker det är viktigare att vi ställer upp i internationella tävlingar, men det beror så klart på hur långt vi kommit.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om