Var det tuffa spår för dig också?
– Jag behövde inte tänka på några spår (Heike fnissar), men efter två timmar brände det i fötterna. Jag är ju inte så van att springa långa sträckor på löpband. Jag borde kanske ha bytt skor, men det gav jag mig ingen tid till. Sedan var det lite trångt vid starten för mig också, men det var ingen annan som sprang hela tiden.
Hur kändes det?
– Nu känns det jättebra efter att ha fått vila och fått i mig lite mat, men det var jättekul att springa faktiskt. När jag hörde på tv att loppet inte skulle ta 3.50 utan sluttiden skulle vara runt 4.10–4.15 tappade jag lite sugen, men jag drog ned på tempot lite och efter en halvtimme kunde jag öka igen.
Var tror du, efter att du har tittat på loppet, kommer att bli den jobbigaste sträckan?
– Det är svårt att säga. Deras spår försvann ju och det kommer de inte göra för oss. Men jag var verkligen med under hela loppet. Tänkte på hur det skulle vara att passera Evertsberg och Oxberg, och när det blev lite mer spännande på slutet så ökade jag faktiskt takten också. När det var två kilometer kvar och det blev dags för spurt så spurtade jag också.
Men du fick inte någon krans när du gick i mål?
– Nej, och det var nog några i gymmet som undrade vad jag gjorde. Jag tog i varje fall helt slut. Mätaren stannade på 32,6 kilometer.
Hur går träningen?
– Väldigt bra. Nu känner jag verkligen att styrketräningen börjar ge resultat. Om jag ska spring fem kilometer så håller jag ihop hela den tiden. Det finns mycket mer spring i benen så att säga.
Vad händer inom den närmsta framtiden?
– Skövdes sextimmars i helgen, så nu blir det inga löppass förrän mot slutet av veckan.