Det började för några år sedan med att Calle och en kollega – gedigna tävlingsmänniskor båda två – upptäckte att man kunde nyttja GPS-funktionen (i telefonen) till att mäta hastigheter.
– Utifrån det så blev det att vi trissade varandra till att åka fortare än den andre nerför backar, minns Calle.
För Calle var det en stor utmaning i sig.
– Jag som är så farträdd, skrattar han.
Farten är det verkliga nyckelordet som ringar in just speedski. Det är en form av alpin skidåkning där det gäller att uppnå så hög hastighet som möjligt i specialpreparerade backar.
– Det handlar en hel del om att övervinna rädslan. Det är ju brant så in i helvete, beskriver han det hela ytterligare.
Utöver adrenalinkicken och alla mentala prövningar det medför så är det i mångt och mycket en sport med fokus på det materiella.
– Mycket tid går åt till att preparera skidorna, så de blir så platta som möjligt. Vallningen är också viktig att ha ordning på. Det är svårare att valla bättre än någon annan – men lättare att valla bort sig, beskriver Calle.
Han började tävla på allvar under fjolåret, med SM- och världscuptävling i Idre. Utöver att ha kollen på skidorna inför tävlingar är det också av vikt att hålla i gång med så kallad glidträning. Där är position ett nyckelord.
– I glidträning handlar det dels om att få tag i bra röda och svarta backar, och att öva på att hitta position. Man får känna efter vindbrus på rygg och annat som stör. Är det här helt bra? Det gäller att ha skidorna platt mot marken, berättar Calle.
När det kommer till utrustning så handlar det om den utrustning som krävs för att bli godkänd till en störtloppstävling. Det är den som gäller i den tävlingsklass som Carl kör i, det vill säga SDH. Den går aningen långsammare och är mer lättillgänglig än huvudklassen inom speedski. Huvudklassen är också den mest extrema och kräver mer av utövaren på många plan.
– De har dynamiska hjälmar och skidor på 2,40 bland annat. Det är för krångligt för mig. Du behöver en hel del folk runt omkring som hjälper till.
Nyligen gjorde han sitt allra första VM. Det tog plats i Andorra, vilket passade fint.
– Det var helt fantastiskt! Hela landet ligger som i en dalgång mellan två berg och det känns som att inte en enda kvadratkilometer är platt, säger Calle glatt.
I herrarnas SDH-klass nådde Calle upp i en hastighet på 154,45 km/h, vilket räckte till en 14:e placering i slutändan. Det hanns även med en världscup där han nådde två placeringar högre upp, med ett nytt personbästa på 159,13 km/h.
– Känslan är ändå att det ändå kunde ha gått lite bättre för mig, bedömer Calle.
Om två år väntar hur som helst ett nytt VM. Ännu oklart var det kommer äga rum. Calle är desto mer på det klara med var han står i den frågan.
– Där vill jag absolut vara med. Alla gånger. Får samtidigt passa på att rikta ett stort tack till familjen. Det går åt en hel del tid åt det här, avslutar den gifte fyrbarnsfadern.