Men att David Ruud i väst nummer två skulle köra som i fornstora dagar...det tog knäcken på Griparna. Fullständigt. Det bara visslade till från tejpen så var det solokörning. Och ni ska höra förklaringen:
– Jag hade en motor som hade gått skit tidigare, men chansade på att kasta på den igen – och nu bara taggade allt i, sa Ruud efteråt.
Jämför detta med Kauko Nieminens elfel och en andracykel som inte alls räckte till. En Gripheatledare som nollade jämfört med Ruuds chansing som gick hem och ni har en förklaring varför Lejonen ser ut att ha avgjort redan innan fredagskvällens retur på Svansta.
Jag var innan matchen inne på att Griparnas härförare Fredrik Lindgren och Kim Nilsson skulle behöva köra in runt 28 poäng på sina sex heat var. Det bidde 22 – efter det att Lindgren började matchen bra och Kim avslutade den viljestarkt. Lindgrens vek ner sig i ett heat att det inte ens räckte till en tvåpoängare när medelmåttige Christian Agö fick ett kast på sin cykel...det är inte okej för en GP-förare. Kim avslutade genom att slå både Ruud och Sundström och det var förstås kul, men alldeles för sent.
Inga ljusglimtar? Jo då, reserverna körde bra efter en tung etta i heat två. Viktor Bergström kunde ha fått ett par poäng till med lite flyt och Maciej Piaszcynski visade sig vara en härlig friskus. Den blixtvärvade mekanikern – en gång i tiden polsk juniormästare ska sägas – behövde bara ett enda inkörningsheat för att skrapa bort en handfull års ringrost. Så starkt!