– Ja, jag testar allt när det bara går att köra på Eldarnas gamla hemmabana i Huddinge. Framför allt vill jag få till bättre starter. Visst, på Nyköpings korta bana var jag ofta först ut i första sväng. Men jag fick ofta kämpa för det genom att vända upp bra i första sväng. Ska jag ta sista steget måste jag vara först från tejpen oftare och då är det bara att träna och testa alla komponenter kring kopplingen, gång på gång, säger Kim Nilsson med ett leende.
I villakällaren i Vega vet varje oljesprejburk sin exakta plats i tillvaron. På det höj- och sänkbara mekbordet står en cykel med en ljuddämpare som utseendemässigt känns lite udda.
– Det är en helt ny modell med genomgående öppning som jag har blivit ombedd att testa. Den känns bra; inte snabbare men säkrare både för föraren och motorn då man slipper att det plötsligt bara rycker iväg. Vi får hoppas att den går igenom nu de närmaste veckorna.
På golvet står fem cyklar till prydligt uppradade.
– Jag körde just hem de tre cyklar som jag har haft i England. De har lagt ner färjan till Esbjerg så det blev en dryg men lite spännande non stop-resa med bussen på tåg under engelska kanalen, förklarar Kim.
Har du en utpräglad förstacykel i varje land?
– Nej, alla tre ska ha samma grejor och vara likvärdiga. I Sverige har jag gått runt jämnt på alla tre. Sedan har jag ju en som har drev och inställningar som passar i Nyköping – den fick jag till efter ett par gånger och kunde faktiskt köra hela säsongen på samma grejor sedan.
– Ibland känner man att det stagnerar och man vill byta, men i Nyköping flöt det bara på. Jag hade egentligen inte en enda dålig tävling där. Mycket sitter i huvudet.
Men årets höjdare med Griparna var ändå bortamatchen i Avesta.
– Ja, Masarna kom med ett bra, hemmastarkt lag. Jag blev faktiskt lite överraskad – både av min körning och att hela laget tog i så pass bra.
Han erkänner att han har sneglat en hel del på Svaljakten under Griparnas säsong som tog slut efter en allsvensk semi mot Lejonen som också tog sig till elitserien.
– Jag sneglade faktiskt på Svaljakten redan när jag var min första sejour i klubben. Då var det första man gjorde om man körde i England och sov över på Blommenhof att kolla SN på morgonen. "Jaha, en tvåa!" kunde man tänka och vara lite nöjd med det. Min flickvän bor ju i Nyköping och brukar numera spara SN åt mig.
– I år kändes det redan i våras att det skulle bli lite extra stort att vinna den med en storförare som Fredrik Lindgren i klubben och en så bra lagförare som Kauko (Nieminen). När det gick bra i början tänkte jag faktiskt på den hela säsongen – eftersom jag aldrig hade vunnit Svaljakten ville jag ta den!
Det blir tre klubbar i två länder nästa år för Kim Nilsson.
Elitserien: Ser fram emot en ny säsong i Rospiggarna, lite tyngre på hösten än våren.
Allsvenskan: Var en av hela seriens mest bärande i Griparna i år och fortsätter där.
Polen: Körde bara tre matcher i Polen i år och det kan bli bortprioriterat nästa säsong.
– Jag gillar publiken och det enorma intresset, men klubbledningarna handlar det ofta om att styra och ställa och bestämma över förarna. Då kan det bli jobbigt när man inte förstår språket.
England: Har blivit erbjuden en plats i Lakeside. Nu står valet att göra en helhjärtad satsning antingen i England eller Polen. '
– Jag har ingen brådska att bestämma mig eftersom silly season med klubbarnas förarsnack inte har kommit så långt i England ännu, jag vet att jag har den platsen om jag vill ha den.
Nästa säsong kör SM-vinnaren Tomas H Jonasson i GP-serien. Kim kör ungefär lika snabbt men är inte lika brutal ute på banan.
– Det är inte mycket som skiljer till GP-nivån nu. Men jag tror jag har hittat en bra nivå i själva tuffheten. Jag siktar mera på att bli lite bättre på allt; testa alla tänkbara saker som jag inte hann med under en ganska hektisk säsong. Kan jag bara bli lite snabbare från tejpen är mycket vunnet – och det är absolut inte för sent.