Nästan varenda match på Kråkvilan blir ett äventyr – med förlust. Jag minns en semifinal när Griparna inte hade fullt lag vid starten och en svajig blixtinkallad australiensare dök upp efter halva matchen. Senast i serien drev plötsligt ett regnväder in och satte stopp för matchen efter åtta heat – varav Kråkvilanspecialisten Kim Nilsson hade kört tre. Nu var regnet mera väntat och kom tidigare, men det blev försenad start och extra tufft.
Mm, här kan det mesta hända. Det började med att Peter Ljung blev utmanövrerad av Joel Andersson och inkastade Ludvig Lindgren.
Sedan dundrade Griparnas reserver in en femetta. Och så där höll det på ett tag, där Robin Aspegrens andra trepoängare såg ut att bana väg för en totalseger – då Mathias Thörnblom föll på eget bevåg på väg ut ur sista sväng. Lite senare gjorde Aspegren två piruetter på den jobbiga parketten – och gav bort tre poäng.
Det gäller att vrida och vända på alla sidor i den snåriga regelboken och Vargarna hade skrapat ihop ett smart lag med SM-femman Lindgren som reserv för Daniel Davidsson.
Det blev ett DRAMA där jag satt i den karga presshytten och gärna hade sett en mera aktiv coachning ända från Aspegren i heat och inte minst när Griparna kom åtta under och fick toppa med ordinarie förare.
Men Griparnas lagledare Robert Henderson hade mera is i magen till en dubbeltoppning med Ljung och Oliver ”Vispen” Berntzon i tolfte heatet. För oj vad Henderson fick rätt i att våga; en blytung femetta där. Sedan en sanslös drabbning i rövarheat där Ljung kom ut med den tvåa som behövdes – för sedan punkterade Vispen.
Skön scenförändring det där, Griparna!