Det fysiska spelet, de fasta situationerna och höjdbollarna var Brages metod, precis som vanligt. Dessvärre för Nyköpings del vaggades även gästerna in i detta. Bollen bodde på sju meters höjd större delen av första halvlek och det behärskar inte Bissarna.
Laget har dock visat sig behärska det mesta i övrigt fotbollskunnande de senaste omgångarna. Det går inte bara att tala om en tränareffekt på kort tid i tränarbytet. Det här är nya Bissarna under Melke Alan och det har visat sig vara vägvinnande. Slutligen var det nära att löpningarna hittade rätt även den här gången, men bollarna nådde inte riktigt fram i dag. Det var lite av de gamla tendenserna när det var tunnelseende på en del spelare, men laget gav sig aldrig. Trots att Brage hade grepp länge blev det nervöst sista kvarten på Domnarvsvallen.
Sviten bruten, men jag tror ändå att det ska vara lugnt för Bissarna med kontraktet. Sådant får man egentligen inte säga högt, men motståndet i de avslutande fyra omgångarna är beskedligare än det från Borlänge.
Slutligen några ord om IFK Nyköpings säsong i damettan. Inför säsongen hade nog de flesta tagit tredjeplatsen om den erbjöds, utan att blinka. I somras kändes tredjeplatsen som en missräkning. Totalt sett är det ändå lätt, så här med kort varsel till den lätta besvikelsen, att ge IFK med beröm godkänt för det som Gunnar Bratts talangfulla gäng visat upp den just avslutade säsongen.