När SN får tag i Conny sitter han på en turbuss på Island. Han har just sett en geyser explodera i en vattenkaskad och nästa stopp är ett vattenfall.
Efter pressen under förra veckan är det kanske bra med lite semester.
Conny har varit borta från tävlingscirkusen under några år. Tre diskbråck i bröstryggen satte stopp för det. Nu är han skadefri igen och det firade han med en start i VM i Denver.
Conny, som tagit 300 kilo på tävling tidigare, bestämde sig för att gå in på 270. Lite taktiskt för att kunna säkra bronset.
– Norrmannen som blev tvåa (Ola Kompelien), hade tagit 280 så då var det bättre att säkra medaljen, säger han.
Sedan försökte båda med 282,5 och den vikten klarade norrmannen på det andra försöket.
– Jag blev bortdömd båda gångerna. Hade jag tagit vikten hade jag blivit tvåa eftersom jag vägde mindre än norrmannen, säger Conny som är ändå nöjd med medaljen.
– På tävling tittar man mer på placering än vikt. Och de här killarna var bättre än mig, säger han.
Och förutsättningarna i bergsstaden var lite speciella också.
– Denver ligger 1 600 meter över havet, men jag trodde inte att höjdskillnaden skulle ha så stor inverkan som den hade. Men man blev mycket tröttare av lyften och det tog längre tid att återhämta sig mellan försöken. Men det var ju lika för alla. Alla underpresterade faktiskt, säger han.
-120 kilosklassen vann av finländaren Lasse Leinonen.
Conny är även coach var det svenska landslaget så han kunde glädja sig åt ytterligare fyra medaljer, två guld, ett silver och ytterligare ett brons.
VM-tävlingen har gett blodad tand och nu satsar Conny på EM i Tallinn i oktober.
– När jag kommer hem från den här semestern så börjar jag träna. Jag har redan upplägget klart för mig.
Och den här gången kommer du att slå norrmannen?
– Ha, ha, helt klart, säger han.