Ni som kan er innebandy känner säkert till Umeåklubben Iksus kolossala framfart förra säsongen – som högst oväntat bromsades upp i en femte och direkt avgörande SM-semifinal mot slutliga guldlaget Täby. Dessförinnan hade Iksu, med Sandra som ett av nyförvärven inför säsongen, slagit rekord med sina 76 grundseriepoäng. Det tidigare – från säsongen 2016/17 – låg på 74 och även då var det Umeålaget i topp.
– Det kändes som att vi inte kom i den slutspelsbubbla som Täby var i, minns Sandra tillbaka.
Med facit i hand känner den tidigare Trosa Edanö- och IFK Gnesta-spelaren att hennes Iksu nog hade behövt en eller annan motgång på resan fram mot den snöpliga semifinalsortin.
– Det flöt ju på så bra för oss. Vår första motgång kom först mot våren där.
Revanschsuget som ett till stora delar identiskt Iksu går in till den här säsongen med är förstås en positiv faktor. 
– Jag tror ingen vill uppleva det vi upplevde i våras igen, säger Amanda.
Och den där kontinuiteten i sig kan förstås ytterligare tala för ett Iksu späckat med namnkunnighet och landslagsmeriter.
– Ja, man känner ju allt och alla och vi har en väldigt bra gemenskap. Det skapar en trygghet och det är ju många som vill vara med och avgöra matcherna. 
Hon själv hoppas också, ju längre säsongen går, spela en allt mer avgörande roll hos de sexfaldiga svenska mästarinnorna.
– Framför allt till våren, säger den högerfattade backen.
Är rollen du har detsamma som förra säsongen?
– Jo, men det är samma roll nu. Jag har fått väldigt mycket speltid även den här säsongen och hittills har det känts bra.
Amanda känner ändå att det för hennes del gått något trögare på slutet av en grundseriesäsong som nått drygt halvvägs.
– Det gick bra i början men har varit en liten svacka nu på slutet. Det har varit mycket med skolan här innan jul.
När SN talade med henne vid liknande tidpunkt ifjol arbetade hon på förskola vid sidan av sin elitsatsning. Nuförtiden är det skolbänken som gäller.
– Nu pluggar jag till sjuksköterska. Jag går i mammas fotspår (skratt). Det här känns bättre än när jag jobbade vid sidan av. Nu kan jag vara hemma mer än vad jag var då, säger hon.
Förra SSL-säsongen, hennes första på nivån, bar på en extra krydda i form av att tvillingsystern Amanda spelade i Örnsköldsvik. Det blev dock respass direkt för nykomlingen som slutade näst sist med endast nykomlingskollegan Göteborg bakom sig. Men en klubb cementerad i motsatt tabellskikt under många års tid – fjolårets SM-finalist Kais Mora – snappade upp Amanda efter hennes debutsäsong. Under ledigheten firade de förstås jul tillsammans, men innebandyåret 2020 inleddes med att de stod på varsin sida. Ett glödhett rivalmöte mellan Sandras Iksu och Amandas Kais Mora på trettondagen i Umeå. 
– Man vill ju verkligen inte vara nummer två, skrattade Sandra på förhand när syskonrivaliteten kom på tal. 
Och det blev också Sandra som fick sista skrattet – Amandas Kais Mora besegrades med komfortabla 7–3. Gästerna utan superstjärnan Anna Wijk, dessutom. Fortsättningen på 2020 erbjuder onekligen en kittlande kamp mellan två tvillingsystrar – i varsin guldkandidat – om ett SM-guld.
– Det känns som att vi i Iksu har mycket kvar att ge – och att vi är ännu mer förberedda den här säsongen, avslutar Sandra Svärd. 
Fortsättning följer, i en oviss men samtidigt hjärtlig syskonkamp.