Sedan ett år tillbaka har Oxelösundstjejen tennisen som yrke. Det betyder massor av träning – 20–22 träningstimmar i veckan om det inte är tävling. Men inget kan gå till överdrift.
Det gäller att välja rätt hela tiden.
Storebror Caxton berättar att allt handlar om kvalité, från vila till tävlingar.
– Vi väljer tävlingarna noga så att hon ska hålla i längden. Det är bättre att skynda långsamt. Det är lätt att bränna ut sig om man åker på många tävlingar och inte får de resultat som man vill ha, säger han medan regnet sakta börjar strila ned.
Efter att ha haft Båstad som hemort ett tag är det numera Oxelösund som gäller igen för Brenda.
Varför flytta på sig när man har ett bra team med, träning, naprapat och sjukgymnast på hemmaplan, resonerar hon.
Om man tittar internationellt sett spelar Brenda färre tävlingar per år än sina konkurrenter. Hon ska ligga på 20–25 men brukar kunna göra 10–15. Men det hänger ihop med ekonomin. Brendas årliga budget ligger på 200–300 000 kronor medan de andra rör sig med någon miljon.
Därför får teamet runtomkring henne försöka spara in så mycket som möjligt. När hon åkte till Egypten till exempel fick hon vara själv i två veckor innan brodern dök upp.
– Jag är väldigt självständig. Jag har gjort det sedan jag var 18, men det skulle vara optimalt med en tränare, säger hon och ler.
Och tredje veckan, då Brenda nådde semifinal i 10 000 dollarstävlingen, så tjänade hon faktiskt både pengar och rankingpoäng. Brenda hoppade upp runt 100 placeringar på listan och ligger nu på en 776 plats. På den svenska seniorrankingen ligger hon på sjunde.
Målet nästa år är att spela i 25 000 dollarstävlingar och kanske testa på 50 000. Då krävs det en plats runt 400 på WTA-listan.
– Redan i dag slår hon spelare som ligger mellan 300–500. Hon har kapacitet, säger Caxton och påpekar att tjejerna på WTA-touren inte brukar slå igenom förrän de är 23–24 år.
– Det betyder att Brenda har tre år på sig. För mig som tränare måste jag tänka på att ha tålamod och att skapa tid. Det är onödigt att stressa.
Och Brenda känner sig varken stressad eller pressad. Tvärtom. Hon har målet klart.
– Det känns inte ens som en chansning. Det här är något jag hållit på med hela livet. Så att känna att det är läskigt och att jag måste göra det här och det här... nej det gör jag inte, säger hon bestämt..
– Men det är klart om jag inte utvecklade min tennis då kanske jag skulle tänka på ett annat sätt nu tycker jag det går framåt hela tiden. Jag känner mig mer hemma på den här nivån. Tjejer som jag för ett år sedan tyckte var tuffa att möta, vinner jag över i dag.
Caxton flikar in att Brenda hela tiden spelar på en ganska jämn nivå. Att den är hög, men att den kan höjas ytterligare.
Så vad gör du om tre år?
– Då vill jag spela Grand Slam, Fed Cup och alla de där stora tävlingarna.
Rumänientävlingen, som startar i nästa vecka, är bara ett led på vägen dit.