Det var en vanlig dag på Sundbyholm. Karl, som är amatörtränare och bror till proffstränaren Pasi Aikio, skulle kvala Svärdbros Flash. En tvåårig valack som han inte kört tidigare.
– Han kändes trög på värmningen och efter att ha pratat med ägaren, som sa att han brukade bli piggare hemma om man tog bort öronpropparna, så bestämde jag att vi skulle köra utan bomull. Det mest klantiga beslut jag tagit. Han blev lite för pigg
I utgången av en kurva tog nämligen Flash ett par galoppsprång och Karl började styra ut honom från banan.
– Jag hade vridit huvudet något åt höger och det var vad som räddade mig. Jag såg aldrig sparken komma men det gjorde att den tog i näsan i stället. Några centimeter högre upp och jag hade varit död enligt läkarna. Och det var tur att okbenet gick av där det gjorde, jag kunde ha förlorat ögat, säger Karl.
Okbenet gick av på tre ställen och är nu fixerat med titanskruvar och plåt, näsan, som fungerat som stötdämpare vid smällen, ser inte så vacker ut. En flisa från tornutskottet i ryggraden knackades bort också och ligger inbäddad i en muskel.
– Men jag måste åka och röntga mig då och då för att se så att den inte börjar vandra in mot ryggmärgen. Men det som är konstigt är att jag inte fick någon hjärnskakning. Jag har inte ens haft någon huvudvärk.
Har du varit inblandad i några olyckor på travbanan tidigare?
– Inte någon så här allvarlig. Jag har krockat i en del lopp och blivit sparkad på låret. I mitt yrke har jag brutit fotleden och ett ringfinger och fått någon spark mot benet men det är allt.
Just nu verkat knät, som är instabilt och hoppar ur led, ställa till mest bekymmer och han har svårt att klara av sitt jobb som hovslagare själv.
– Jag får ont i näsan när jag böjer mig ned så nu åker vi två på jobben.
Att sätta sig bakom en häst igen är dock inga problem. Redan dagen efter olyckan var Karl tillbaka i sulkyn igen.
– Jag var tvungen så att jag inte skulle bli rädd. Sedan körde jag häst fram till operationen, men nu väntar jag på att benbitarna ska växa ihop innan jag kör igen.
Karl har dock lärt sig en viktig läxa efter olyckan.
– Jag kommer aldrig att köra en tvååring utan slaggjord. Vi ska också skaffa en säkerhetssulky. Det är en sulky med skyddsbåge och en stång som gör att hästarna inte kan sparka bakut utan att skada sig själv. Men olyckan var absolut inte hästens fel, den var vårt fel.
