Avslutningen och uppbrottet från Nyköping och klubbchefsjobbet i Nyköpings Hockey blev inte riktigt som Roger hade tänkt sig. Han hade visserligen redan sagt upp sig, men var inställd på att jobba hela uppsägningstiden fram till och med augusti. Då kom smällen med hockeykonkursen.
– Så jag började här sista veckan i maj, säger Roger på telefon från Årjäng.
Tanken var att han denna decemberlördag skulle komma till Nyköping. Men eftersom det just nu är budgetarbete som måste bli klart har han blivit kvar.
Tjänsten han började var helt ny. Tidigare hade Åmål och Årjäng haft var sin travbanechef. Nu skulle Roger chefa över båda banorna som dock har ett antal mil emellan sig. Men att var på båda platserna samtidigt är förstås omöjligt.
– I det stora hela har det fungerat bra. Men jag är en kontrollmänniska och ibland kan jag känna lite frustration och uppleva att det blir lite hattigt. Men jag måste lära mig att släppa lite på det, säger han.
Det nya jobbet skiljer sig dock högst väsentligt från klubbchefsjobbet i NH.
– Det är stor skillnad. Vi som jobbade i NH var ett bra team också. Men det här är betydligt större. Och här är helt andra förutsättningar för att jobba.
Roger upplever att han fått tämligen fria tyglar när det gäller att bygga upp den nya tjänsten. Att sommarmånaderna, som han ramlade in i omedelbart är viktiga eller snarare livsviktiga för banorna, fick han snabbt klart för sig.
– Så det blev mycket att lära sig på kort tid.
Ärjäng arrangerar en V75-omgång varje år. Mitt i juli körs Årjängs stora sprintlopp med 600 000 kronor i förstapris.
– Det går nog inte att förstå hur stort det är. Vi lever på det 12 månader om året, säger Roger.
Inte bara banan, travet i Årjäng är hela bygdens största varumärke. Och tävlingen är populär. Nu bidrog visserligen säkert ett stålande sommarväder.
– Det var 14 106 åskådare. En otroligt bra siffra. Den enda bana som slog oss under sommartravet var Halmstad. De hade 600 fler åskådare.
Publiksiffran blir än mer anmärkningsvärd om man jämför med hur många människor som bor i Årjäng. Det är nämligen bara 3 000.
– En otroligt maffig dag att få arrangera.
Spelet på hästarna den helgen omsatte hiskeliga 94 miljoner kronor.
Banan i Åmål har inget motsvarande. Där är det tre tävlingar som sticker ut lite. En V86-omgång, en vanlig V5-omgång i juli som blir stor tack vare att det är blues-festival i staden samtidigt och därmed mycket folk i rörelse.
– Och så har vi the right way i augusti. Då springer vi högervarv. Det är vi ensamma om i landet. Det vill jag också utveckla, säger Roger.
Att tjänsten han tillträtt verkligen är ett steg uppåt i karriären och även i arbetshierarkin är helt klart.
– Här är jag lite mer chef. Det finns en annan distans. Det finns en större respekt. Det är inte du och jag på samma sätt.
Visst kan han sakna tugget och jargongen runt hockeyn men Roger har insett att han måste vara mer korrekt och tänka mer på vad han säger och hur.
– Med all respekt för Södermanlands Nyheter men om vi nu har någonting som händer runt banan så är det inte SN man pratar med det är Aftonbladet.
Hur är det då med den egna tränarkarriären? Roger hade så smått själv börjat träna travhästar och skulle ta travlicens.
– Under sommaren låg det helt i stå. Men i januari ska jag försöka ta licensen.
Roger har nu tagit dit sin häst Linda Lovley från stallplatsen utanför Enköping. När säsongen nu är över har han haft tid att träna lite själv en till två gånger i veckan.
– Ett sätt för mig att lära känna sporten bättre.
Vad gör du när du får hockeyabstinens?
– Det finns ett division 2-lag i Åmål som jag sett några gånger. Sedan har jag varit två gånger i Karlstad och sett Färjestad.
Helt har han inte släppt hockeyn.