– Alla lyftare filmade allt från invägning tre försök i ryck och stöt. Men för att det ska vara godkänt svenskt rekord måste tre domare med rätt kompetens vara närvarande, förklarar Hampus Lithén.
Han tog 205 kilo i det andra lyftet. Men det bästa resultatmässiga lyftet i karriären kändes faktiskt inte speciellt bra.
– Nej, det var ett ganska kostsamt lyft, ett slarvigt lyft – känns att jag har mycket mer i kroppen. Men det är svårt att säga exakt hur mycket...
Lithén avstod det tredje för att inte riskera skada.
– Sedan var det ett ganska dumt beslut att vara med och lira lite hockey när de hade spolat upp uterinken i Råby. Jag har rejält ont i kroppen nu, men det är jävligt kul med hockey, säger Hampus med ett skratt.
I det inledande stötmomentet gick 150 och 155 kilo som på räls.
– Sedan var jag ganska nära på 160 i tredje lyftet. Det hade varit pers.
Han fick nöja sig med personligt rekord i såväl stöt som 360 kilo i totalen.
– Ja, att slå pers med två kilo på någon slags tävling var ett bra besked nu när jag börjar ladda inför EM i Moskva i april.
Är det svårare att prestera i en så pass konstlad tävling?
– Framför allt var min enda toppning att ta det lite lugnare på fredagsträningen och vila på lördagen. Sedan var alla tvungna att lasta på vikterna själv i stället för att bara sätta sig och vila mellan lyften. Men jag gjorde det bästa av situationen och går lite framåt hela tiden, kilo för kilo – känner mig allt starkare.
Så du är nöjd?
– Jag är egentligen aldrig nöjd, i alla fall inte förrän jag lyfter 227 som är det riktiga svenska rekordet.
Det gamla rekorden ströks då viktklasserna justerades. Eskilstunalyftaren Jim Gyllenhammar passerade 400 kilo totalt; hela 177 ryck och 226 i stöt sticker ut relativt alla andra viktklasser.
– Den dagen som jag lyfter 227 är jag klar, i så fall är jag ju starkast i landet genom tiderna...
Och det känns väl inte HELT omöjligt på några års sikt?
– Nej, absolut inte – hade det gjort det så hade jag inte hållit på.
Hur är upplägget fram till EM?
– Just nu är det bara att kötta på; träna på så mycket som kroppen håller för. Mentalt är det skönt inte ge bort nått. Jag har svårt att VILA och ta igen mig efter tävlingar som sliter mycket, men måst ta det lite mera försiktigt i tre dagar.
Vad blir viktigast på vägen till Moskva?
–Framför allt öka benstyrkan, men också försöka hitta de tekniska detaljerna, flytet slutdraget i ryck tillsammans med min tränare Mats Aronsson. Jag har ingen riktig grundkänsla, är ganska explosiv men saknar feelingen. Jag och Mats försöker ”hacka upp” lyftet i små delar.
Det kan vara både jobbigt och tråkigt många dagar att enbart nöta på med de delar i lyftningen som är minst bra…
– Jag är ju hyfsat okej på vissa grejor, men det är ju ingen idé att åka till gymmet och glassa med de momenten. Jag åker ju och tränar på det som jag är dålig på och det är absolut inte alltid så kul.
Men de här resultaten gav i alla fall inspiration.
– Ja, absolut! Det här är det närmsta jag har varit 160. Smågrejor som fattas, kanske hade räckt med ett försök till – men nu har man ju tre.
EM blev coronauppskjutet två gånger förra året – känns inte i början av april väl optimistiskt?
– Dessutom är det ju inte bara coronan som är lite oroligt med Moskva-EM...men jag är inställd på att tävla och göra riktigt bra resultat då. Skulle det inte bli EM så får jag hitta en hemmatävling.
