Det har inte ens gått ett år sedan Hampus Lithén, som tidigare i karriären satsat allt på amerikansk fotboll men ledsnat, lämnade Nyköping och flyttade till Eskilstuna. Detta för att få satsa fullt ut på tyngdlyftningen.
– Jag var ändå inte klar med idrotten och efter ett halvår då jag inte visste vad jag skulle göra så kände jag att det var dags att börja tävla. Och då blev Eskilstuna valet, berättar Hampus Lithén.
Lockade i Eskilstuna gjorde bland annat Jim Gyllenhammar som inte bara är hans tränare och svensk rekordhållare i Lithéns viktklass +105 kilo, utan dessutom svensk förbundskapten.
– Jag har tillgång till tränare på varje pass och det är bra, även om det går att träna själv så är det en teknisk sport där det är bra att få feedback på varför man missar. Dessutom är klubben stark ekonomiskt och kan hjälpa till med både utrustning och läger, säger Lithén.
Ett sådant kommer han ganska nyligen ifrån. En vecka spenderas i Tysklands huvudstad Berlin.
– Det var dubbelpass varje dag. Det var på en idrottsskola som jag, tränaren och fyra till från klubben besökte.
Förutsättningarna med faciliteter var goda och han fick dessutom bra feedback från den tyske tränaren Peter Käks, på sin tid internationellt framgångsrik östtysk tyngdlyftare.
– Han ville att jag skulle skaffa mig en klarare bild av hur jag ville få lyftet utfört. Det är fler moment och jag har ibland luckor där jag tappar känslan. Men lite av det här kommer av att jag är ny i sporten, menar Lithén.
Rutinen finns av att utöva idrott på hög nivå, bland annat har han ett EM-brons inom amerikansk fotboll. Och även fast han må ha börjat med sin nya sport sent så känner han att han har tid på sig.
– Tyngdlyftare brukar ha sin peak strax efter 30 års ålder. Så det känns inte som om tåget har gått för mig.
Han hoppas att hans tåg ska ta honom långt. Ett tydligt uttalande är att han vill tävla internationellt och då har han olympiska spel som målbild. Om han skulle nå sin karriärs höjdpunkt strax efter 30 års ålder så väntar i så fall ett OS år 2024.
– Det rimliga vore väl att sikta mot 2024 (arrangörskapet för detta år är inte utsett ännu), men jag vill till Tokyo (OS 2020). Så är min programbeskrivning just nu, men när jag väl närmar mig det kanske jag märker att det inte är så.
Svensk tyngdlyftning har inte haft några ljusare år, 1996 var senast Sverige var representerat på OS.
– De sista åren har herrnivån varit svag. Då har damerna i stället gått framåt. Ovanligt men kul.
OS i all ära, men nu väntar SM i Sundsvall till veckan. Lithéns klass, +105 kilo, ska lyfta på onsdag.
Lithén berättar att det var länge sedan så många kvalade till SM.
– Det är många äldre som sett tyngdlyftning som en träningsform. Det i sig ger ju ingen elit för framtiden, men bredd brukar ge topp.
I hans klass är comebackande Ragnar Öhman en solklar guldfavorit.
– Öhman var den som skulle ta över efter Jim när han slutade, men Öhman har varit borta från tävlingar några år.
Där bakom räknar Lithén med att slåss om medaljerna, mot främst Bergman och Mattisson, killar som han gjort likvärdiga resultat som.
– Nerver och dagsform kommer att avgöra. Klart jag kommer göra allt jag kan för att ta guldet, men det är dumt att börja jaga om det drar iväg. I stället ska jag göra min tävling.