Peter Härnstam och Kristian von Krusenstierna började arbetet med utbildningen för fyra år sedan och i helgen var det alltså premiär. Under kickoffen fick de unga talangerna höra föredrag av Hanna Hellbig, utbildningens egen PT, och den mentala tränaren Nina Fox Stark. För medföljande föräldrar fanns det en föreläsning av Anette Svanberg, mamma till en landslagsryttare och tränaren Cecilia Kristoffersen.

I grundutbildningen ingår upp till åtta träffar, varav bara tre är fysiska. De övriga sker via nätet.

– Vi har en egen tv-kanal där vi antingen kommer att ha live-föreläsningar eller förinspelade sådana. Och så kommer vi ha chatmöjlighet. Väldigt exklusivt material där eleverna kan gå tillbaka och titta på programmen hur många gånger som helst, säger Kristian, som är internationell dressyrryttare och blev 2018 utsedd till Årets tränare.

Artikelbild

| Amanda Åkerberg var med på den första träffen och tror att utbildningen ska kunna hjälpa henne på tävlingar.

Efter grundutbildningen kan man sedan söka vidare till en påbyggnadskurs. I nuläget har 60 elever plockats ut, men Kristian och Peter drömmer större drömmar än så.

– Med en fortsättningsutbildning så kommer vi att växa. Även hoppryttare och hopptränare har hört av sig och undrat om de får vara med, men så här i början så fokuserar vi på dressyrryttarna.

Alla träffar är avsuttna, alltså utan häst, och det är den här biten som många ryttare glömmer bort, enligt Kristian.

– Man ser inte helheten. Man fokuserar på riddelen men tänker kanske inte lika mycket på foderbiten, hur man reser med en häst och hur man lägger upp ett ridpass, säger han.

Artikelbild

Och det är de små detaljerna som kan skilja en toppryttare från en som inte riktigt når ända fram.

– Åren som ponnyryttare, junior och young rider går snabbt och det här är något som är bra att ha med sig från början, säger han.

För Amanda Åkerberg från Sparreholm gav den första utbildningsträffen en hel del.

– Speciellt delen om mental träning. Den kommer jag verkligen ha nytta av. Jag kan bli lite frustrerad ibland på tävlingar om det inte går bra, säger 14-åringen och fortsätter.

– Och sen kan den hjälpa mig att knyta kontakter. Ridningen är annars en ganska ensam sport.

Amanda började rida när hon var ett år gammal. B-ponnyn hon hade då gick det inte riktigt att tävla med, det har gått bättre med D-ponnyn Flying in the Sky, som hon har nu.

– Jag har bara tävlat i två år och först satsade vi på hoppning, men hon passade inte riktigt för det så nu är det dressyr som gäller. Målet i år är att få högre procent i FEI-klasser och att ta sig till SM.