Oj, vad otajmat det var första tio minuterna. Jag kan inte minnas någon inledning i någon hockeypremiär som var så pass svajig framåt.

Sedan förstod man mera om vad som kan komma att hända i ett lag där 80 procent är nya – där dessutom tänkta bärande centern Albin Ivarsson Hamberg just är tillbaka från lunginflammation och långt från fysisk toppform och kvicke mönsterbrytaren Johan Mörnsjö inte kan greppa en klubba.

Det var kedjan med Christian Axelsson, Marcus Lindblom och Simon Rodling som länge bar hemmalaget offensivt. Någon gång kom Axelsson fel i avsluten, en annan räddades pucken med klubbskaftet eller något liknande. Het var ordet.

Lindblom hade en helt öppnande assist till 1–1 och Rodling massa uppåkningar där han drev rakt på mål.

Visst fanns det mera under Nyköpings goda perioder – och så får vi förstås inte glömma lite överraskande tvåmålsbacken Ludvig Martinsson.

Allt hade varit frid och fröjd om Adam Hirsch från Lenny Erikssons – och min pappas – gamla klubb Hedesunda IF inte hade missat en hoppande puck med öppet mål i slutminuterna.

Det är små marginaler.

Ska man hitta två orsaker till förlusten hade Köping de coolaste avslutarna i Marcus Viitanen och Edvin Johansson, plus en stabil försvarsbox där man var beredd att göra ett hårt jobb för att inte släppa in Nyköpingsspelarna för avslut i slottet.

Med en kedja som Axelsson–Lindblom–Rodling på hemmaplan brukar det ändå räcka nio kvällar av tio. Men det här var kvällen som Christian Axelsson blev mållös och man väl får säga typ: ursäkta röran i vissa perioder – vi bygger om.