Resultaten var inte det viktigaste. Det var en fin vattenskiddag i september med i alla fall nästan 17 grader i vattnet i den grunda lilla Tunsättersjön mitt inne i skogen mellan Nyköping och Runtuna som är exakt så stor som det behövs för att tävla på vattenskidor.
Jakob Bogne rattar vant båten för att sedan hämta sina hoppskidor och leverera ett apr hopp kring 40 meter, det längsta mätte 42,5. Nästan mera imponerande att se hur han nästan i sömnen kan släppa linan, glida in mot bryggan, slå en 180-gradare och lugnt sjunka ner till sittläge utan att bli blöt på överkroppen.
Men ett par av hoppen var klart godkända med påfallande bra höjd, även om Jakob som bäst har noterat 50,7 meter.
– Ja, jag är riktigt nöjd med ett par av hoppen i dag. Jag har ju i stort sett slutat träna hopp och trick, förklarar han efteråt.
I slalom nådde Jakob tidigt världseliten som junior med ett strålande silver på JVM i Peru och sedan dess har han hållit den nivån och medaljerna har trillat in. De två senaste åren har Bogne varit tvåa på U21-EM.
I norska Skarnes satte var han "bara" sjua i kvalet och lite sliten när han satte sitt silveråk. De tre bojarna med 10.75 meters lina var då bland det bästa som han hade gjort,
Det är givetvis inte jättelätt att plocka fram det bästa när det enda motståndet är förvisso hyfsade Linköpngåkaren Daniel Hagäng och det tävlas i september hemma på Tunäsättersjön. Men i kvalet kom Jakob faktiskt ner på samma linlängd, 10,75. Även om det inte blev mera än så.
– Jag får vara nöjd med det åket, framför allt är det alltid kul att komma hem och tävla på Tunsättersjön, ler Bogne.
I finalen var det tre bojar med 11,25 meters lina. Han har kommit fram till ett skede i karriären där han inte tycker att det går att lägga tid på tre discipliner.
– Visst, det finns några i världseliten som klarar av det, men inte många. För att även nå seniortoppen i världen måste jag specialisera mig.
Jakob kvalade in som tio i finalen i sitt första internationella seniormästerskap.
– Det är jag nöjd med men sedan slutade jag tolva. En nyttig tävling. Mina resultat var ungefär som jag brukade prestera på junior- och U21-mästerskapen, så nu vet jag precis vad som krävs för att ta nästa steg fullt ut.
Vad måste du framför allt förbättra?
– Bli betydligt flitigare att gå till gymmet i vinter...
Men slalomsäsongen är inte slut?
– Nej, vi åker till Italien första helgen i oktober. Det skulle vara skönt att även avsluta säsongen bra. Jag är nöjd med den – hittills.
Det var inte något stort deltagarantal men några till Nyköpingsåkare fanns med, nästan alla med efternamnet Cederquist...
...Linnéa Cederquist hade fina 511,63 i damseniorernas slalomfinal och vann den solklart. Leo Cederquist hade fina 319,15 i H14 och körde sedan inte finalen där brorsan Ted vann.
Mikael Westerholm mäktade med alla tre grenarna i H35 och vann därmed totalen i DM, som inte var säsongsavslutning på Tunsättersjön. Traditionella Ymer cup i november väntar – om inte den rådande brittsommaren nu har slagit om till för tjock is på sjön då. Lite isbrytande är man alltid beredd att göra ska sägas.