– Det spelar ingen roll vilket lag vi får möta, säger han. Linköping har ett allroundlag, medan Tierp har två–tre spelare som gör allt. De är alltid bra i slutspelet också och det märks nu. De fick storstryk i första matchen, spelade jämnt i andra och vann den tredje med 3–2.
Linus lag Falkenberg hade inga problem att vinna mot Hylte/Halmstad i sin semifinalsserie. Tre matcher, tre raka segrar.
– Och det är ganska starkt även om det är ett sämre lag än både Linköping och Tierp. Men vi spelade inte bra. Vi kan betydligt bättre.
Därför är den ofrivilliga extravilan bara bra tycker Linus.
– Då kan vi träna på lite saker. Mottagning, anfallsutvägar.
Så här långt på säsongen har laget nått en av två mål. De vann inte elitserien – hade samma poäng som Linköping men med två vunna set färre – men tog hem NM.
– Och det är det inget lag i Sverige som gjort, säger han.
För att ta sig till slutspelet i nordiska mästerskapen måste man komma förbi två kval och det var inga problem för Falkenberg. Även i slutspelet vann laget alla matcher.
Linus själv ligger så här långt på en fjärdeplats i elitseriestatistiken både vad gäller anfallet och som poängplockare.
– Det har gått bra. Det går bättre och bättre för varje säsong, säger han.
Och volleybollen tar inte slut efter SM-finalen heller. Då börjar strandlivet för Linus.
– Om det blir en femte finalmatch så spelas den den 29 april. De sjunde maj tar jag flyget till Umeå. Där kommer toppspelarna på touren att ha läger.
I år få Linus den ultimata partnern.
– Björn Berg ringde och frågade om jag ville spela, säger han. Och om Björn Berg ringer, då tackar man ja.
Björn, som under många år spelade tillsammans med Simon Dahl och har var med i två OS (Sydney 200 och Aten 2004), har stor erfarenhet.
– Ingen kan serva på honom så jag kommer att få göra en hel del poäng, säger Linus och skrattar.
Första tävlingen blir en Challenger den 24 maj, sedan ska duon koncentrerar sig på touren som består av åtta tävlingar.
– I juni är det NM i Danmark och efter det är det SM. Det är bara lite sponsorer som vi måste fixa ihop.
Lillasyster Ida väljer stranden i Nyköping, men bara om det gäller lite lätt familjespel.
– Du vet, jag är center så jag behöver stöd från medspelare, säger hon och skrattar.
Hylte/Halmstad möter Svedala i finalen.
– Vi har mött dem både i serien och GP:n och det är jämnt, två vinster och två förluster, säger hon.
Ida, som kommit tillbaka från en korsbandsskada, är tredje center i Hylte/Halmstad.
– Jag har hoppat in, men jag hade inte räknat med något annat den här säsongen. Jag kom från en division 1-klubb. Jag tycker ändå att jag fått spela ganska mycket. Vi hade oturen av få en fotstukning på en av de andra centrarna.
Vad kan stoppa er i finalen?
– Det mentala eftersom vi spelat så jämnt. Samtidigt har vi ett bra lag i år med konkurrens på alla positioner. Inte som herrarna som hade otur med en hel del skador i år.
Ja, de åkte ut mot din brors lag. Vem hejade du på förresten?
– Jag fick tillstånd av tränaren att heja på Linus. Blod går före klubb, säger Ida och skrattar.