Bara att vistas i ett av världens bästa volleybolländer och hamna under en stentuff tränare härdar massor. Alberts liv bestod av träning med laget en till två gånger dagligen. Skolarbetet har laget hjälpt varandra med och när det har funnits tid över så har de hittat på något kul att göra. Ett jäkligt tajt gäng helt enkelt som också hade en del sportsliga framgång.
– Jag hade inte velat lämna om det bara hade varit att spela volleyboll i det laget.
Det var ett hårt klimat, inte minst under träning.
– Vi var tvungna att bli väldigt sammansvetsade i laget för att klara av de tuffa träningarna. Om någon gör något grundläggande fel på planen under en träning, så springer alla ett extra straffvarv. Det är inte bara just den som gör felet, säger Albert – och skiner upp.
Han saknar den stentuffa träningsformen.
– Jag personligen gillar det där sättet att träna!
Vad har du utvecklat mest?
– Absolut i försvarsspel, i rörelsemönster och att kunna läsa spelet tycker jag själv att jag har utvecklats enormt.
– Det har varit väldigt hjälpande för mig att ha en tränare som Hudson Bates, som precis hade slutat sin egen elitkarriär och även har varit med i det amerikanska landslaget.
– Han har tillfört massor med de senaste sättet att göra saker på en volleybollplan. Han vet ju vad han snackar om, verkligen, och har lärt mig förstå hur man ska röra sig och hur man ska titta på bollen och motståndarna – vad är det troligaste att anfallet kommer ifrån och så vidare.
Själva studiebiten var okej men inte mera.
– Jag läste en major i matte på Marymount university (ligger i Arlington strax utanför Washington DC). Tyvärr var inte skolan helt rätt och det var inte helt lätt att få det att gå ihop ekonomiskt med en fortsättning så det blev bara två år i USA, förklarar Albert.
I USA skolades han under första året om till vänsterspiker, men var sedan tillbaka i libero-rollen.
Vad är din förhoppning om din säsong i Södertelge?
– Jag vill hjälpa laget och dela med mig av det jag lärt mig i USA. Först och främst ska
jag få igång min axel igen, den opererade jag i maj. Jag har
inte spelat på fem månader, så just nu är siktet på att ta
mig tillbaka till den nivån som jag hade i USA innan skadan. Läkaren säger att det kommer att ta till december med de
sista rörelsebitarna. Sedan ska jag utveckla mig vidare!
I Södertelges lag finns av Nyköpingsanknytning, Jocke Williams kvar medan laget har tappat stjärnan Linus Tholse, som numera enbart satsar på beachvolley. Men laget har fått in Daniel Groenveld, en 23-årig smashare från Kanada.
– Den grund som vi har just nu är bra med två proffs, en passare och en smashare och nu verkar det som att vi har en center på gång som behövs för att göra laget komplett.
Och efter intervjun vid det lilla träningslägret i Nyköpings sporthall levererades ett jätte-klipp i många bemärkelser i form av 208 centimeter ny kanadensare. Connor Maessen är ändå förhållandevis lätt och rörlig.
– Det är svårtippat – men jag ser oss som ett slutspelslag, säger Albert från Västerljung.