Det var för drygt en månad sedan som Julia blev inbjuden till Svenska Volleybollförbundets utvecklingsläger på RIG (Riksidrottsgymnaiset) i Falköping. Ett 15-tal av landets bästa U17-tjejer fanns på plats och man tränade i fyra dagar.
Julia medger att det var utvecklande.
– Jag fick till exempel lära mig hur jag mer effektivt ska förflytta mig på planen och blocka bättre.
Men några planer på en landslagssatsningen har hon inte.
– Nej, inte direkt. Jag spelar för att jag tycker det är roligt och jag spelar redan med ett skönt gäng.
Tränaren Kerstin Tägt tycker om hennes attityd.
– Men hon är också vår största talang, påpekar Kerstrin vars dotter Frida och Julia spelade beach-SM tillsammans för två år sedan och slutade på nionde plats.
För Julias del tog det ett tag innan hon hittade rätt sport. Hon provade fotboll, handboll, friidrott, dans och innebandy innan brorsan tog med henne till volleybollen.
– Och på något sätt kände jag att jag hade hitta rätt. Volleyboll är väldigt nice och så lätt.
Lätt, när jag spelade volleyboll i skolan kom jag hem med svullna fingrar?
Julia skrattar.
– De första åren lär man sig grunderna och sedan är det lätt.
Hon har spelat volleyboll i fem–sex år och tror att hon kommer att fortsätta ett bra tag.
Positionen i laget är hon lite osäker på.
– Vi brukar växla i laget, men jag tror att jag är spiker.
Då är det du som gör poängen?
– Oja.
Julias kommentar kommer väldigt spontant och inte alls stöddigt.
IFK:s U19-lag tränar som mest fyra gånger i veckan och även om lagkompisarna kanske inte kommer till träningen varje gång så är Julia i varje fall på plats.
– Det är klart. Det ska vara något speciellt arbete i skolan för att jag inte ska ha tid, säger hon.
Laget spelar i en serie som kallas Stockholm Volley Cup. Det är fråga om seriesammandragningar och laget har gjort två så här långt. Efter sex matcher ligger IFK på sjätte plats av 13 lag.
– Och det är mot topplagen, säger U19-lagets andra tränare, Birgitta Andersson.