— Det är klart vi gör, säger Cilla Berg utan att tveka ett ögonblick.
Visst kommer motståndet att bli tuffare under våren , men det är inget som avskräcker.
Inte efter söndagens drabbning mot Solna som laget vann med 3–1.
— Vi tryckte i oss allt möjligt för att orka. En del hade feber, andra sprang och snöt sig hela tiden, berättar Cilla.
Lägg till att flera spelare var på semester eller skadade. Men det stoppade alltså inte resten av laget. Första set vann tjejerna tämligen enkelt med 25–20.
— Ottilia (Swenzon) servade jättebra, säger lagledaren Lena Tholse.
I det andra fungerade inte mycket.
— Min man säger att det var för att de bytte in mig, skojar Lena.
Men till det tredje setet gav förre landslagsmannen och nu damtränaren Peter Tholse andra direktioner.
— Vi skulle lägga upp bollen högre i servemottagningen så att vi kunde få mer tid att returnera den, säger Lena.
Och det var precis vad de gjorde. 13–25 i det andra setet byttes till två setvinster, 25–18 och 25–16. Därmed tog NFK hem matchen och även serien.
Nu väntar nya matcher och en ny serie, som startar i mitten av januari. Motståndare blir de lag som slutat topp två i sina serier. Det betyder tuffare motstånd, vilket inte skrämmer några av tjejerna verkar det som. Mer inspirerar.
Ottilia, som är nyinflyttade från Falköping, säger att laget är väldigt flexibelt.
— Alla kan spela på alla positioner, säger hon.
— Ja, vi byter hela tiden, håller Cilla med om. De andra lagen brukar klaga på att de inte vet vilka som ska serva.
Det var fem–sex år sedan Cilla spelade volleyboll senast. Och kanske upp till 15 år sedan hon spelade i ettan. Men det lockar.
— Jag har ju vinnarskalle som du vet, säger hon. Och i dag tog jag fram det. Jag har kanske hållit mig tidigare, men i dag sa jag en del fula saker på planen och visade med lite gester vad jag tyckte när bollen satt där den skulle och de andra i laget hängde bara med.
Cilla har tidigare tränat flicklaget, men tog alltså chansen att spela själv i år. Dels för att hon då skulle få spela med dottern Julia, dels för att volleyboll fortfarande är kul.
— Men jag har en del problem med min ledgångsreumatism. Jag slår inte längre några fingerslag och jag måste värma upp långt innan någon annan.
Hon berättar att två timmar spel känns långt efteråt.
— Ja, skojar du. Men det är värt det.
Laget har som sagt gått runt på alla spelar i år, men Cilla tror på fasta positioner om det blir division 1-spel.
— Man måste ha en startsexa och sedan några reserver. Det går inte att lala runt.
Det återstår ett trappsteg till innan laget är i ettan så tills dess kan tjejerna gotta sig åt seriesegern. Och det blev ju även en hamburgare i segeryran.