The Beast är fortfarande ond

Från Gladiatorerna i TV till pro wrestling är steget inte så långt. Man ska vara stor, ha karisma och veta var kamerorna står. Men det finns något som skiljer de båda showerna åt. I wrestling gör det ont. Det fick Daniel Atterhagen, 34 år, erfara vid progalan i Finland i helgen.

Wrestling2015-02-10 19:53

– Daniel, säger han vänligt och tar i hand.

Att det finns en annan sida hos honom är svårt att se. Hans alterego, The Beast, kommer inte fram förrän strax innan match.

– Jag är van sedan MMA-tiden att gå in i ett matchfokus. När det är dags för wrestling blir det 300 procent mer av det fokuserandet.

Det är då besten visar sig.

Då skulle det säkert inte gå att skaka hand utan att riskera att bli upplyft på raka armar och sedan skruvad ned i marken – The Beasts favoritgrepp som kallas jackhammer. Den andra favoriten är en så kallad chokeslam. Även den gången riskerar motståndaren att bryta armar och ben eftersom det lär kännas att falla över två meter rakt ned i golvet.

– Det blir en hel del skador i wrestling, brutna revben, diskbråck och axlar som vrids ur led, erkänner Daniel.

Men det är wrestling han drömt om sedan han var barn och såg WWE:s matcher från andra sidan av Atlanten.

Och det är där han så småningom vill hamna också. Daniel hoppas och tror att det finns en möjlighet att han inom ett år kan få en match därborta. Men då måste allt klaffa.

– Om man har looken de letar efter och rätt fysik så kan det gå ruggigt fort.

Första steget togs alltså i helgen under ett läger i Finland och en match mot två killar.

– Jag fick lite råd av en kille som kallas Starbuck innan. Han har hållit på i 20 år och gått matcher i USA, säger Daniel. Han gav mig tips på allt. Träning, hur man agerar, allting.

Men det är en klar skillnad mellan USA:s fribrottningscirkus och den i Norden.

– Det som skiljer våra ligor åt är att i WWE åker de runt och turnerar varje kväll så där kan man inte komma med blåmärken, men det gör vi. Vi kommer blodiga. I Sverige sitter publiken närmare också så slagen, sparkarna, knäna, allt sitter. I MMA:n får man lära sig att skydda sig mot slag, här ska man ta dem och samtidigt få det att se snyggt ut.

Daniel berättar om två hoppsparkar mot bakhuvudet i helgen som fick honom att se några stjärnor.

Så de som kallar wrestling fejk....?

– Är välkomna in i ringen och prova, säger Daniel och skrattar ett av sina smittsamma skratt.

Som alla kanske redan vet så är matcherna uppgjorda långt innan, men Daniel påpekar att de inte är regisserade.

– Vi improviserar. Men det är inte lätt. I MMA:n kunde man bara gå in i sig själv och köra en match, här måste man göra allt på rätt sätt, i rätt del av ringen, inför rätt kameror och få det att se snyggt ut.

– Och det är skitsvårt, tillägger han.

Daniel berättar också att slagskämparna hela tiden måste lyssna av publikens sorl också.

– Man kan inte ha en publik som bara står och skriker på oss, då tappar man lite av stämningen så då måste få ned publiken igen för att bygga upp stämningen igen.

Sedan Daniel blev varslad från sitt jobb på Studsvik innan jul har han helt koncentrerat sig på sin wrestlingkarriär. Han tränar varje dag, ett till två pass. Det blir styrketräning, kondition och brottning antingen på MMA-klubben i Nyköping eller Stockholm wrestling.

– Det ska se ut som om man kan ta 200 kilo i bänkpress, men i verkligheten kan man det inte. Det är skonsammare träning.

Daniel är hela tiden medveten om var SN:s fotograf Sandra ställer lampor och kameror. Det här med skuggor och ljussättning för att se störrre ut kan han.

– Vänstersidan är min bästa sida. Kolla själv, säger Daniel och visar.

Redan nu har hans träning gett resultat. Daniel har genom sitt Instagramkonto fått en roll i två svenska filmer, Ondskan i oss, som spelas in i sommar.

– Johan Falk-stuket. Jag spelar Moscow the Russian Beast, en elak rysk MMA-fajter som slår ihjäl folk i ringen.

Som Dolpgh Lundgren i en av Rockyfilmerna?

– Det kan man säga, men elakare. De måste bli värre.

MMA-karriären då, är den nedlagd?

– Blir jag erbjuden en match i en stor gala ska jag tänka igenom saken. Då måste jag helt koncentrera mig på det i några månader. Som det är nu finns det ingen sparring i Nyköping och jag kan inte pendla upp till Stockholm hela tiden för att få det. För ska man nå UFC krävs det bra sparring varje dag.

I stället blir det wrestlingmatcher varannan månad. Första galan i Sverige är på Götakällare den 17 mars.

– Jag spelar livvakt till Stockholm wrestlings president Messiah Hallberg. Det han pekar på slår jag ner, säger Daniel och hans skratt tonar ned de råa orden.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!