Jane Oksanen och dottern Melina var med på Barncancergalan som sändes på måndagskvällen. "Det är för att Melina har samlat in två miljoner kronor till forskningen."
I dag är Jane Oksanen, 33, både författare och influerare. Hon har alltid älskat att skriva. Det handlar inte så mycket om att synas som behovet av att skriva av sig, förklarar hon.
Hon har bloggat sen hon gick i skolan och har drivit Sörmlands största föräldrablogg. Sen kom Instagram och med det ett nytt sätt att kommunicera. Bilderna blev viktiga.
– Jätteroligt det med och min Instaprofil växte ganska fort.
Idag har hon runt 120 000 följare
– Vi har skapat band ihop. De har följt mig genom graviditeten med tjejerna, husköp, nytt jobb, allt som hänt i mitt liv. På gott och ont förstås.
När Jane Oksanen 2022 berättade om separationen från döttrarna Melina och Molly Forsbergs pappa och att deras hus skulle säljas blev det en riksnyhet. Husannonsen blev Hemnets mest klickade.
Det där med uppbrott, kärlek och sociala medier är svårt. Jane Oksanen vill vara öppen gentemot sina följare, men alla vet hur nervöst det kan vara i början av ett förhållande.
– Jag har träffat en ny kille sedan ett år tillbaka, Daniel Meius. Jag kallar honom kommunens längsta kille, skrattar hon och berättar att han är 1,94 – och hon 1,54.
Hon har visat sina följare små glimtar av honom, men nu är han officiell.
– Jag är så glad att många varit så glada för oss och vi har fått många hejarop.
Jane Oksanen funderar på vad hon ska satsa på härnäst. "Jag tror att det blir en roman."
Hon har haft svårt att njuta utan att oroa sig men har lärt sig att fokusera på att vara glad i nuet.
– För då är det svårt att samtidigt vara i framtiden. Det får inte plats liksom.
Det betyder inte att Jane Oksanen numera går omkring och är konstant lycklig.
– Jag har skitmycket ångest, erkänner hon med ett stort skratt och tillägger:
– Men jag försöker tänka på att 80 procent av allt man oroar sig över händer aldrig. Att oroa sig är som att betala ränta på ett lån som man inte har tagit. Och mina vänner brukar påminna mig om att "du vet själv vad du har skrivit".
Hur långt är nu? har vunnit Det stora ljudbokspriset 2024 i kategorin fakta. "Jag kände att någon av de andra nominerade borde ha vunnit, att deras historia var viktigare än min", erkänner Jane Oksanen.
De pratar om boken "Hur långt är nu? Om cancer, kantstötta kaffekoppar och det eviga hoppet". Boken Jane var tvungen att få ur sig för att själv överleva sin äldsta dotter Melinas cancer, som hon drabbades av, bara fyra år gammal.
Jane minns den första kontakten med Försäkringskassan.
Mitt barn har cancer
– När jag skulle säga "mitt barn har cancer". Det var så svårt och jag fick säga det högt många gånger för att det till sist skulle sjunka in.
Mitt barn har cancer.
Melina Forsberg hade fått akut myeloisk leukemi, blodcancer.
Jane Oksanen och dottern Melina när Melina fyra år gammal insjuknade i cancer och låg inlagd på sjukhus.
Tiden som följde var överjävlig. Melina pendlade mellan liv och död.
– Hon var nära att gå bort flera gånger. Hon hade flera hjärtstopp och läkarna sa att hon inte skulle klara sig. Vi fick ringa efter våra närmaste för att de skulle ta farväl av henne.
Koppen har Jane Oksanen tagit fram tillsammans med Melina för att stötta Ronald McDonald-stiftelsen som hon är ambassadör för. ”Det står Älska livet i den, det har Melina skrivit.”
Jane googlade "hur man överlever sitt barn". Personalen på barnintensiven i Uppsala hade gjutit avtryck av Melinas händer och fötter för att Jane och Linus skulle ha kvar som minne.
Janes intensiva behov av att skriva av sig, att dela med sig, mattades inte av och hennes följare fick följa henne genom familjens helvete.
– Att skriva är mitt sätt att bearbeta. Oavsett om det handlar om jobbiga känslor eller något som är fint, så händer något när känslorna får ta plats på papper.
Rakt in i hjärtat
Och Melina var en kämpe. Hon återvände till livet. Vacklande. Långsamt. Urstarkt.
Kampen gick rakt in i hjärtat på Janes följare.
– Min Instagramprofil blev en plats där föräldrar som hade haft eller hade barn som drabbats av cancer och äldre, vissa över 75 år, som förlorat sina barn kunde mötas och känna igen sig i någon annan. Läsa om där det har gått bra. Få hopp. Det eviga hoppet. Det har jag lärt mig att det är verkligen det sista som lämnar en.
I dag är Melina sju år och går på kontroll var tredje månad.
Skvalpar runt i tortyrens väntrum
– Folk säger "men det är bra nu, hon är ju frisk?". Ja, hon är frisk, men hon lider fortfarande av sviterna av att ha varit så sjuk. Dels rent fysiskt, att hon inte orkar springa som andra och så. Men hon har också en enorm hjärntrötthet, hon blir så trött, så trött.
Just nu håller Jane Oksanen på att färdigställa en bok om att prata med barn om svåra saker. "Jag märker själv när jag pratar med Melina att hon minns helt andra saker från sjukhustiden än vad jag gör, så det är viktigt att prata."
För Jane handlar det nu om att våga lita på att Melina som hunnit bli nio år ska leva vidare.
– Kontrollerna hon går på är ju för att ha koll. Men inför varje provsvar skvalpar jag runt i tortyrens väntrum.
Aldrig trodde hon att hon skulle behöva genomlida så mycket ångest som hon har gjort.
– Min bor i magen – och den tar på andningen. Jag får svårt att andas. Men jag försöker att bara låta den vara. Den får komma. Ingen är befriad från jobbiga känslor. Det ingår i livet.
Jag har ju varit så kär
Boken Hur långt är nu kom ut i förra hösten och i våras vann den utmärkelsen Storytel awards stora ljudbokspris (Jane har läst in sin bok själv) inom kategorin fakta.
Nu skriver hon på en barnbok om att kunna prata om det svåra, som död och svåra sjukdomar, med barn.
– Den är snart klar. Jag brukar stiga upp och skriva mellan kvart över fem och nio, varje morgon, sju dagar i veckan. Men det blev lite sommarlov faktiskt, och så har jag ju varit så kär. Jag måste tillbaka till rutinerna, ler hon.
I ett års tid steg Jane Oksanen upp, satte sig i vardagsrummet med en kopp kaffe och började skriva klockan 05.15 sharp och fortsatte till 09.00, vardag som helgdag. "Jag var tvungen, annars hade jag aldrig blivit klar."
Till vardags har hon passande nog jobbat hos Trosa bokhandel, men nu är skrivandet helt i fokus.
Vad kommer härnäst?
– Jag har sagt till mig själv "Jane, du ska unna dig en feelgood nu". En roman där jag får in lite bra känslor – och kanske lite kärlek, skrattar hon.
Jane Oksanen visar Det stora ljudbokspriset som står i bokhyllan hon fick av en väns pappa. "Redan då sa jag att här ska mitt pris stå!" säger hon och klappar på platsen i bokhyllan.
Hennes sociala medier genererar också pengar. Flera företag vill ha betalda samarbeten, vilket innebär att Jane dels får den produkt de säljer men också får betalt i reda pengar för att göra reklam på Instagram.
– Förr hade jag flera samarbeten med stora klädkedjor, men det har jag slutat med nu. Visst var det roligt att varje månad få massor av kläder skickade till sig, men jag började ifrågasätta att jag bidrog till konsumtionssamhället. Det kändes inte bra.
Idag väljer hon noggrant vilka företag hon samarbetar med. Men det har kostat.
Jag skämdes att dela med mig av alla nya outfits
– Oh ja, det var massor som slutade följa mig då. Men det var inte rimligt med alla dessa kläder. Jag skämdes över att dela med mig av alla nya outfits. Nu är mitt hem bara loppis, rakt av. Det jag har på mig i dag är bara loppis. Jag älskar loppis och jag älskar kantstötta kaffekoppar. Att se att den här koppen har någon annan suttit och druckit ur. Vad satt den människan och tänkte på, medan hon eller han drack sitt kaffe? Sådant gillar jag att tänka på.
När Melina själv var sjuk lyckades hon samla in två miljoner kronor till forskningen. Under den direktsända Barncancergalan på måndagskvällen var både hon och Jane med.
– Jag är så tacksam för den här kvällen, att vi är så många som vill hjälpa och kämpa för att forskningen ska få gå framåt. Jag känner mig rörd, det är inte ett öga torrt här, berättade Jane.