Glitter på kinderna.
Söndag förmiddag. Entrén på Rosvalla fylls av tjejer i alla åldrar. Skrattande, smågnolande och fullt fokuserade. Alla i glittriga tajts eller korta kjolar. Ett par killar på väg in till hockeyträningen ser sig förvirrat omkring: "Har vi kommit fel?", tycks de tänka.
Nej, det är cheerleading-DM och en chans för lag i den mittersta delen av Sverige att ta sig till SM/RM. Nyköpingsklubben Legacy Allstars har fyra lag representerade, yngst och med minst tävlingsvana Pink jays, men även Mocking jays, Blue jays och Ice jays. Mocking jays och Ice jays tog även de brons i seniorklassen level 2 respektive 3.
SN bestämde sig för att följa det yngsta lagets våndor – deltagarna i laget är mellan 12-15 år gamla – från första samlingen till att de efteråt står och tittar igenom programmet off-stage. Det är då tårarna börjar rinna nedför somligas kinder.
Häng med bakom kulisserna, bakom glittersminket och kläderna, bakom den höga musiken och peppen, och se allvaret bakom sporten.
08.30: Samling i Bissarnas klubbhus. Men här är det inte liniment och dubbskor som plockats fram utan makeup – tränarna ger alla tjejerna lite glitter på kindknotorna – och hårspray. Massor av hårspray. Hästsvansarna på tjejernas huvuden ska användas i numret.
08.35: – Det ska bli jättekul att gå ut på mattan, säger Ronja Lindblad.
Sedan laget tävlade för en månad sedan har de fått ändra programmet. Domarna gillade inte riktigt vad de såg utan vill se fler svårigheter, speciellt i byggena, och bättre tajming.
– De ville att det skulle hända mer, säger Ronja Lindblad.
Laget tränar två gånger i veckan, två timmar per gång. Sista träningen var väldigt lyckad påpekar kvartetten tjejer.
Ronja Lindblad, Nova Lindkvist, Liv Forslund och Nova Faregård.
08.45: Tränaren Josefin Andersson, JB kallad av alla, säger att de försvårat vissa delar av programmet men att det bara delvis beror på protokollet från domarna vid förra tävlingen.
– Vi jobbar mot ett mål som vi redan hade från början.
Ni var tvingade att höja svårighetsgraden på byggena, hur svårt är det att göra på en månad?
– Det gäller att sätta igång direkt. De här tjejerna suger åt sig av den information vi ger dem så det var inga problem, säger hon leende.
Din uppgift nu, vad är den?
– Att hålla dem samlade, att se till att de kommer dit de ska.
Det brukar vara en hel del känslor?
– Ja, och det är bra att man är förberedd på det. Och alla känslor är välkomna. Det är inte konstigt. Alla reagerar olika på nervositet.
08.48: Musiken är hög i Bissarnas klubbhus. Tränarna försöker göra sig hörda: "Lämna alla mobiler här, är det någon som behöver gå på toa så gör det nu".
08.50: De sista spraystänken bättrar på de redan perfekta frisyrerna.
Hårspray behövs för att det ska piska ordentligt om hästsvansen när tjejerna är i luften.
08.55: I samlad trupp, allt till musik – klubbens sportchef Idun Braun har den viktiga uppgiften att ha hand om högtalare och spellista – går sedan hela laget till ett litet omklädningsrum i Sporthallens korridorer. Här ska det pumpas igång lite energi i kroppen och det är dags för dagens första uppvärmning. Att 21 tjejer och ledare har lyckats pressa sig in i ett sådant litet omklädningsrum är en bedrift i sig, men det dröjer inte länge förrän det är rena discot.
"Här ska vi inte sitta tysta och stilla. Vi har 20 minuter på oss att få energi i kroppen."
Några av tjejerna sjunger med i sångerna, andra ser ut att redan ha hamnat i en bubbla.
Energiuppladdning.
– Här sätter vi början på vår tävlingsprocess. Det är good vibes och så öser vi på med energi, säger en annan av lagets tränare, Elise Jonmyren.
Hennes uppgift under söndagen är att peppa igång tjejerna så mycket det bara går.
– Och förbereda dem den lilla biten innan tävlingsmattan. Alla har olika sätt att hantera nervositeten. En del behöver den här energin, höga musiken och att dansa tillsammans. Att känna att de tillhör ett lag, en förening. Men det finns alltid rum och plats för de som behöver lite lugn och ro också, säger hon.
Tränaren Josefin Andersson, "JB", peppar igång tjejerna.
London och Isabelle håller igång sången.
Behöver du få dem att tagga ned lite?
– Nej, det skulle jag inte säga, men ibland skulle det kanske behövas lite mer fokus.
09.12: Vi och musiken beger oss upp till D-hallen i Rosvalla där det vanligtvis spelas bordtennis. Eftersom Pink jays är först ut i sin klass i level 1, är det ganska tomt. Nu är det dags att värma upp och tänja ut kroppen, men inte för mycket. Det är fortfarande nästan en timme innan laget ska vara på tävlingsmattan.
Uppvärmning.
09.20: Innan de lämnar hallen, och går en trappa ned till förträningshallen, går laget igenom programmet två gånger utan att bygga några pyramider eller så kallade stunts. Under det första försöket tystnar musiken vilket får tjejerna lite ur fokus, men den andra sitter som den ska. Som avslutning samlas alla tjejerna i en ring, de blundar och går sedan mentalt igenom programmet i huvudet.
Pink jays var ett av fyra lag som var med i DM från Legacy Allstars.
Stretching för cheerleaders.
Första genomkörningen av programmet.
Stuntsen får göras med tjejen som ska vara på topp stående på golvet.
– Försök visualisera, se framför er, hela programmet med bästa känslan på tävlingsmattan. Försök se det framför er, men går det inte så tänk bara igenom vad ni ska göra, säger Elise Jonmyren.
Vatten- och kisspaus utanför B-hallen.
09.30: Drick- och kisspaus utanför B-hallen.
Med 50 minuter kvar innan de får ställa sig i strålkastarljuset så börjar nervositeten stegras.
– Nu måste vi tänka på vad vi gör och inte tänka på andra saker, säger Othilia Skantze.
– Man måste andas. Inte tänka för mycket, flikar Stella Lindqvist in.
De båda lagkompisarna säger att det är olika dag till dag hur lätt det är att peppa upp sig.
Om man känner sig nere, vad gör man då?
– Då får man ta hjälp av roliga kompisar, säger Othilia Skantze.
London Forsström och Isabelle Ekroth sluter upp bredvid.
– Det är egentligen det som är kul att tävla, att man blir nervös. Man vill ha lite spänning, säger London Forsström.
Det är Londons andra tävling medan kompisen Isabelle gör sitt sjätte år med cheerleading.
London Forsström.
Hårsvansen måste fixas till, "JB" ställer upp.
Tjejerna tränar så att de gör volterna samtidigt.
09.35: Inne i B-hallen. Här blir laget visad rätt matta av funktionärer. Eftersom Pink jays är lite för tidiga på plats får vi vänta fem minuter innan uppvärmningen kan fortsätta.
09.42: Tolv minuter för volter och finslipning av stunts. Den här gången får tjejerna, som bildar toppen av pyramiden, göra vad de ska för första gången.
Det måste finnas ett leende på tjejernas ansikten.
Upp i luften.
Viktigt att visa energin under tävlingsmomentet.
Så byggs ett stunt upp.
Alla behöver stöd.
Så vinns ett DM-brons.
Där satt den.
09.57: Laget får visa upp vad de kan på en riktig och stor tävlingsmatta. Programmet körs igenom och det sitter.
10.00: Snart dags att gå in i A-hallen. Ny vattenpaus. Josefin Andersson, JB, delar ut fruktsockertabletter.
– Kom ihåg att det är vi som är i bubblan just nu, säger hon och styr bort tjejernas blickar från andra lag som kommit till hallen.
Elise Jonmyren (till höger).
Lite svajigt men det gick.
"Är vi redo?"
Att bli för fokuserad på vad andra gör och hur deras stunts ser ut är inte bra. Då kan en orosfaktor smyga sig in: "Är vi tillräckligt bra?".
– Lita på er egen förmåga, för jag vet att varenda en av oss kan det vi gör, säger Elise Jonmyren.
Samling utanför A-hallen.
10.05: En ny funktionär tar oss ned i korridoren bakom scenen. Här ska den sista uppvärmningen ske.
– Känn verkligen att det ni gör i stunden är allt ni kan göra och så sätt det. Det är er stund på mattan. Precis som vi sa i uppvärmningshallen "det är ni som skiner". Rulla bak axlarna, lite ståtlig hållning och så verkligen känna att det är er tid, poängterar Elise Jonmyren.
En av tjejerna måste hitta en toalett men det är svårt att få tag i någon. Alla omklädningsrum är låsta och det går inte att ta sig uppför trappan igen.
– Det är ett nervöskiss, lugnar tränarna.
– Lev i stunden. Kom ihåg att njuta. Det är över på en kort stund, säger Elise Jonmyren.
10.10: Nu får tränarna och jag gå igenom dörren och hitta våra platser framför mattan. Laget står nervöst kvar och väntar.
Att tjejerna är nervösa märks inte alls.
Stuntsen klarar tjejerna av perfekt.
10.12: Tjejerna springer in till publikens jubel. Nu ska de ge allt. Och som de gör det. Nu sitter alla stunts.
Tävlingen är över, all nervositet och ängslan får sitt utlopp bakom scenen.
10.15: "Det där var absolut det bästa ni har gjort, hands down, ni var grymma", säger Idun Braun innan tjejerna själva kan se programmet uppspelat på en stor platt-tv under läktaren. Det är här gråten kommer, leendena, skratten. Alla är helt uppslukade av stunden.
– En hit. Nu känns det tomt, säger Ester Ketolainen innan hon tar sig ut med resten av laget till klubbstugan.
Tränare och ledare måste däremot ladda om. De har tre till lag att lotsa igenom söndagens DM-tävling.