Säg inget, det blir bara värre. Den som söker en illustration av tystnadskultur kan börja där. Tystnaden gör att relevanta påpekanden aldrig lyfts, att organisationer färgas mer av blind lydnad än professionalism. För att bryta med sådant krävs ett smart ledarskap som både vågar styra och ge förtroende.
I en läsvärd debattartikel på DN Debatt (14/2) lyfter organisationsforskaren Louise Bringselius fram riskerna med en växande tradition av byråkratiska kontrollsystem. Det mätbara är ofta värdefullt inte minst när det kommer till produktion, men allt kan inte mätas. En bra verksamhet bärs av kompetens och effektivitet, men med utrymme för själ och hjärta. Bringselius argumenterar för att alltmer detaljerade kontrollsystem och jakt på småfel i dag härskar, där fokus på vad som ska åstadkommas borde ha företräde.
Teorier är hårdragna. Ibland handlar det mer om var en tyngdpunkt finns i en arbetssituation än två ytterlighetspositioner. Likväl tål det att diskuteras.
Det mer decentraliserade ledarskapet – i det här fallet kallat tillit – ger uttalat utrymme för enskild professionalism, på alla nivåer. Att ha ett grundläggande förtroende för att den som har ett uppdrag också gör sitt bästa för att genomföra detta, det är en skarp ledarskapsutmaning. Frestelsen att peta i detaljer för att ha kontroll över läget samt att undvika kritik för brister, är inte särskilt svår att förstå. Trots det är den viktig att motstå.
Bringselius beskriver den ökande kontrollbyråkratin som en anglo-saxisk ledarskapstradition. Hon lyfter ur detta fram dagens missnöje i yrkesgrupper som lärare, läkare, sjuksköterskor, socialsekreterare och poliser. De blir exempel på varför det är svårt att rekrytera till vissa jobb.
I Oxelösunds kommun har bilden av en tryckande tystnadskultur nu hamnat högt på agendan. Av reaktionerna från verksamheten att döma har det mötts av ett ”äntligen”. Att leda är inte lätt. Att faktiskt lyssna på invändningar är ännu svårare, men ack så värdefullt.
Inom den skattefinansierade omsorgen, exempelvis, behöver verksamheterna präglas av både lyhördhet och lojalitet – inte minst för vårdmottagarens skull. Att beslut genomförs i alla led och inte på fastnar längs vägen är ett måste för såväl funktion som effektivitet. Samtidigt måste beslut också vara möjliga att justera och nyansera utifrån erfarenhet, det är också en fråga om funktion.
Kartan trumfar inte verkligheten, därav värdet av att våga lita på den som gör jobbet. Men detta är inte samma sak som ett låt gå-ledarskap.
”Tillit innebär att man förlåter mindre fel och misstag och använder dem för lärande, men också att man agerar kraftfullt vid allvarliga fel. I dag gör man ofta tvärtom – man går med rödpenna och jagar detaljer i stället för att fokusera på de problem som är elefanten i rummet", skriver Bringselius. Hon lyfter fram Försvarsmaktens ledarskapsdoktrin uppdragstaktik som ett tydligt alternativ, att man mer styr mot syftet och uppdraget än den detaljspecifika uppgiften.
Att vara professionell betyder att följa regler och instruktioner som finns för att nå avsett resultat. Till detta kommer också en förmåga att ta initiativ, samarbeta, för att lösa problem. Den organisation som vill bryta med upplevelsen av en auktoritär tystnadskultur tål att pröva ett mer förtroendebaserat sätt att jobba.