Liz Brådhe är en av ägarna till Systrarna Brådhes livs i Nävekvarn. Hon har berättat om hur byråkratins olika avgifter slår mot den enskilda butiken.
Minns ni bananchocken? Den saftiga sanktionsavgiften för försäljning av ekologisk frukt som drabbade livsmedelsaffären i Nävekvarn?
Systrarna Brådhes livs sålde ekologiska bananer i butiken utan att först ha gjort en anmälan till Livsmedelsverket. När felet upptäcktes gjordes en rättelse direkt. Det blev högsta möjliga böter ändå: 50 000 kronor.
– Vi har inga pengar till det här utan jag får ta utav mina egna pengar, sade en av ägarna, Liz Brådhe till SN.
Små summor för en stor matkedja är något annat för en enskild lanthandel.
Här såg vi alltså en överdrivet stenhård följd av ett byråkratiskt fel som snabbt rättades till. Det slår hårt mot en liten, men lokalt mycket värdefull aktör. Är det rimligt?
Den frågan har nu ställs av den sörmländska riksdagsledamoten Martina Johansson (C) till landsbygdsministern Peter Kullgren (KD). Hon hyste nog ett hopp om att en borgerlig regering skulle ha sympati för små, kämpande företag på landsbygden.
Så, tänker ministern göra något för att sanktionsavgifter ska anpassas efter företagens storlek och ekonomiska bärkraft?
Svaret är så knastertorrt att det smulas sönder vid första vindpust.
Martina Johansson (C) ställde frågan. Borde inte systemet med sanktionsavgifter vara smartare och mer anpassat efter företagens storlek?
Vi har redan gjort något, svarar ministern, och pekar på sådant som berör ekologisk produktion och storleken på sanktionsavgifter för ideella organisationer med allmännyttiga ändamål. Men… det här handlade ju om småföretag, de affärsdrivande verksamheter som ger kommersiellt liv i bygden.
Här hade några väl valda ord gjort stor skillnad. Att företagen är viktiga för landsbygdens livskraft och nära service. Att sanktionsavgifter ska vara proportionerliga och rimliga sett till risker, verksamhet och bärkraft. Men nej.
Livsmedelsverket vill ”att regeringen ser över regleringen vad gäller de sanktionsavgifter som tas ut”. Den frågan ”bereds nu inom Regeringskansliet”. Det är summan av svaret. Ingen tröst alls för Brådhes Livs i Nävekvarn.
För det där är makthavarspråk, ett nej tills vidare. Kanske kan det komma något besked om något, så småningom.
Här är affären som drabbades av bananchocken.
Det är som om regeringen räknar kallt med att ingen ska läsa svaret. För det handlar ju bara om en enskild butik i en liten del av östra Sörmland. Det är just där det blir så fel.
Landsbygden växer inte på förhoppningar utan det krävs pengar och vettiga kassaflöden. Varje butik, varje serviceföretag räknas. Byråkrati säkrar inga vinster.
Ingen minister ska förstås lova utan att ha på fötterna. Men saknas det handlingskraft och intresse kan ju regeringen åtminstone kosta på sig lite medkänsla för kämpande entreprenörer i vardagslivet utanför storstäderna!