Gnesta är omgivet av vatten, Frösjön, ändå är det kris i vattenförsörjningen. Det är ett problem med lång historia.
Vattenproblemen i Gnesta är allvarliga. Det dröjer ett par år innan de grundläggande problemen kan vara lösta.
Mycket måste göras och det tar tid. Men de första nödåtgärderna för vattenförsörjningen nyligen fick faktiskt effekter. En större vattenläcka lokaliserades, där 100 kubikmeter vatten försvann per vecka. Den skarpa uppmaningen att spara på vattnet i tätorten gav ytterligare 100 kubikmeter. Totalförbrukningen gick från 1 500 till 1 200 kubikmeter vatten per vecka.
Det kommer att vara fortsatt sparande och gnetande som gäller.
En nödåtgärd som diskuteras är att hämta och filtrera vatten direkt från Frösjön. Det har försökts tidigare. Då gav man upp för att filtren täpptes till för snabbt. I ett nödläge kan det ändå vara värt kostnaderna att rensa ofta.
Men det är alltid klokt som privatperson att se över sin egen vattenförbrukning. Tiderna där vatten förbrukades lättsinnigt är förbi, inte bara i Gnesta. Många bäckar små gör en stor å.
Gnestas magsår är att det är så mycket som behöver lösas samtidigt. Det behövs en ny vattentäkt, nya ledningar och ett nytt reningsverk. Plus ett kontinuerligt arbete för att täta läckor i det befintliga ledningsnätet.
Utan en uppdaterad vattenförsörjning kan inte tätorten Gnesta växa. Även Björnlunda och Stjärnhov har behov av åtgärder.
Men vi talar om långa ledtider.
Mark- och miljödomstolen kungjorde i februari att ansökan om ny vattentäkt vid Klämmingen mötte kraven för myndigheten att gå vidare med. Ett godkännande kan komma först i december – och då är det att betrakta som bästa möjliga utfall tidsmässigt.
Gnesta kommun har också begärt att kommunen ska kunna starta bygget på en gång när ansökan godkänns. För att inte förlora mer tid. Byggtiden kan beräknas till ett och ett halvt år.
Dagarna tickar på. Vi är alltså framme vid 2027 innan de här insatserna ökar vattentillgången.
När kommunen varnade för akut vattenbrist för Gnesta tätort blev det jobbigt. Budskapet fick kompletteras med en rättelse om att skolbarn får duscha om de behöver och att tvätta händerna inte är fel.
När kommunen ville få Gnestaborna att akut spara vatten blev många upprörda över skolbarns rätt till att duscha.
Det sägs att politiken har kommit igång för sent. Och det är inte fel, men det fingret tål att peka med på rätt sätt. Det har gjorts en del, steg för steg, i vattenfrågan från mitten av 2010-talet.
Tempot kan kritiseras, men helheten kräver också detta:
Under 1990- och 2000-talet hölls VA-taxan så låg som möjligt. Investeringarna blev därefter. En bidragande faktor var att kommunen bytte majoritet vid varje val. Inget styre tog risken att förlora makten på kraftigt höjd VA-taxa. Det visade sig bli dyrköpt i dag, men var förstås tacksamt då.
Den politiska hemläxan är att våra folkvalda alltid måste ta ansvar för de långa perspektiven – och säga det öppet. Även om det inte ger snabba belöningar tillbaka.