SN började följa F09/10-laget i september förra året, precis innan säsongen skulle starta. En gång i månaden har vi sedan publicerat en temaartikel med hjälp av tjejerna och ledarna i laget.
Vi har pratat om dubbelidrottande, hur det är att vara tränare, när man måste gör svåra val och när man når sina mål.
Därför ville vi vara med även när säsongen skulle avslutas. Matchandet är över för länge sedan, men avslutningen med föräldrar- och spelarmöte, gemensam matlagning och fredagsmys i övernattningshuset på Ramdalens IP, arrangerades i förra veckan.
– Vi brukar göra det här varje vår. Förra året hade vi fystest, men eftersom tjejerna tränar så hårt redan så tyckte vi de kunde slippa, säger tränaren Fredrik Dolk.
Ledarna är jättenöjda med säsongen som varit.
– Vi har haft en positiv utvecklingstakt från när vi startade i augusti. Det har hänt mycket med tjejerna innebandymässigt och det tycker vi är roligt.
Både han och lagets andra tränare, Fredrik Åberg, fortsätter ett år till. Även de flesta spelare är hungriga för en säsong till.
– I stort sett alla som var med i år kommer att fortsätta förutom hon du skrev om (Alma Karlsson, reds. anm.) och så kanske en till. Sen har vi tjejer på gång in, från andra klubbar samt gymnasiet. Det är spelare som flyttar till Nyköping alltså, så vi kommer att bli fler. Det blir ett spännande år.
Även tjejerna är nöjda med den här säsongen.
– Det har varit lärorikt och kul. Vi har fått uppleva mycket som lag. Både upp- och nedgångar, säger Sonja Dolk.
– Vi har utvecklats mer också, säger Clara Wallin och förtydligar:
– Sättet vi spelar, kommunikation, allt sådant har blivit bättre.
– Jag tror alla har mognat lite. Och alla har förstått vad som krävs för att vårt lag ska fungera. Att vi ska få som mest ut av det hela, säger Sonja Dolk.
Har ni stött på några problem?
– Vi har haft några matcher där vi inte varit lika bra som vi kan vara, men då har vi lärt oss från dem och gått vidare, säger Sonja Dolk.
Känner ni själva att ni utvecklats?
– Mitt spelsätt, att jag blivit lite mer säker med bollen, mer säker att skjuta, säger Clara Wallin.
– Jag vet inte, kanske mest mitt spelsinne. När man får chansen att spela med äldre så märker man att det är skillnad, säger Maja Linder.
– Jag har kunnat sätta mina grejer i lite snabbare tempo för jag har fått köra lite mer med äldre spelare. Och när man spelar med äldre så är det ofta man hamnar efter. Nu har jag lärt mig hur jag ska hantera de situationerna. Att utföra skott och teknik i högre hastighet och förutse vad som ska hända så jag vet var jag ska slå bollen, säger Sonja Dolk.
Upp- och nedgångarna resultatmässigt har laget tagit med ro.
– Vi har ändå ett guld och ett cupsilver så det känns ändå bra, säger Sonja Dolk.
Det här var ändå lite sista resan med gänget, vad tycker ni om det?
– Det är självklart tråkigt, men delningarna som blir är ju för ens eget bästa. Ett sätt att utvecklas, säger Clara Wallin.
– Och lagkamraterna kommer ju att vara kvar. Det är samma tjejer som snurrar runt, men sen att man inte alltid är med sin bästa vän det är en sak. Men du har fortfarande dina lagkamrater. Det kommer alltid att finnas någon man kan prata med, någon man känner sig trygg med, säger Sonja Dolk.